Vi ska tänka på miljön i allt vi gör. Använda rätt produkter i matlagningen. Källsortera matrester, papper, plast, glas, batterier och mycket annat. Inte använda plastpåsar när vi handlar. Inte köra bil eller flyga i onödan. Vi ska känna skam för det mesta vi gör eller inte gör: flygskam, matskam, alkoholskam och träningsskam.
Men hur jobbar vi med vår mellanmänskliga miljö? Tänker vi på vad vi gör i möten med andra? Är vi uppmärksamma på vem och vilka vi möter? Jag har med åren alltmer börjat tänka på att tiden vi har till förfogande här på jorden är så himla kort – hux flux är vi borta från jordelivet. Så vad vinner vi på att inte bry oss om våra medmänniskor, släktingar, vänner, grannar och arbetskamrater – ja, dem vi möter.
Visst är det viktigt att någon säger hej när vi möts. Visst är det också viktigt att någon ser dig och tackar för att du hjälper till med en dörröppning, följer någon över gatan eller stannar bilen och släpper över en medmänniska över gatan. Och visst är det roligt att bli tilltalad på bussen, i kön på affären eller hos frissan.
När alla du möter går med sina mobiltelefoner framför sig eller med hörlurarna på sig, känns det som att vi som finns runtomkring inte har något berättigande. Vi har inget att ge, så därför stänger man in sig i sin bubbla. Och istället för att filma när någon blir påkörd, slagen eller ramlar vore det fantastiskt om en människa kom fram och frågar hur det gick. Jag vill inte säga att detta inte sker, men tror ändå att det mellanmänskliga miljöarbetet är minst lika viktigt som det här med all skam vi ska känna för att vi använder plast, flyger, åker bil med mera.
Jag som är blind tycker det är viktigt att kunna kommunicera med min omgivning genom att prata och lyssna. Nu för tiden är det så tyst, ibland känner jag mig totalt ensam fastän jag har folk runt omkring mig. Så låt oss bli mer inkännande, empatiska och släppa fram det fina vi alla har inom oss. Önskar alla ett varmare, godare och mer empatiskt mellanmänskligt klimat här i världen.Ta vara på er tid här på jorden.
Ragnhild 54