”I föreningen träffas vi och stöttar varandra”, säger Lena Sandberg som är ordförande sedan ett år tillbaka. Foto: Jeanette Lövgren.
Det hela började när Ingrid Hedberg själv drabbades av bröstcancer och blev opererad. Hon kände att det var viktigt att man hade någon att prata med efter operationen. Föreningen i Västerbotten fanns redan i Umeå. Hon och en väninna åkte dit för att delta på ett möte. I Skellefteå fanns det ingen eftervård som kunde stötta drabbade kvinnor. Ingrid ville att det skulle finnas en lokal förening i Skellefteå.
– Jag tyckte att avståndet var alldeles för långt om jag skulle sitta i styrelsen och att vi behövd en lokal förening som jobbade för bröstcancerdrabbade, säger Ingrid.
Som startbidrag fick de 600 kronor av föreningen i Umeå, och de hade 16 aktiva medlemmar i föreningen.
Ingrid var ordförande från 1987 till 1996.
– Jag var till läkaren för något helt annat, så det var av en slump att min bröstcancer blev upptäckt. Det fanns ingen här på lasarettet att vända sig till efter operationen, säger Ingrid.
Föreningen har hela tiden jobbat med eftervård.
För ett år sedan blev Lena Sandberg ordförande i föreningen. Lena blev själv drabbad av bröstcancer för nio år sedan.
Föreningen har nu en egen lokal och en person anställd på halvtid.
– Vi jobbar mycket med att träffas och att stötta varandra. Vi brukar även träffas för att äta lunch en gång i månaden, men även göra resor tillsammans, berättar Lena.
Föreningen har även utbildningar för de som vill bli stödpersoner. För att bli stödperson genomgår man en utbildning via BRO (Bröstcancerföreningarnas riksorganisation). Stödpersonerna arbetar ideellt och har tystnadsplikt.
– Det är viktigt att vi varken blir över- eller underbehandlade och att forskningen går vidare. Vi försöker att ge bröstcancerdrabbade en röst i samhället, säger Lena.
Gemenskap är en viktig utgångspunkt.
”Jag kommer kanske att bära folkdräkt på lördagens 30-årsjubileum, säger 90-åriga Ingrid Hedberg. Foto: Jeanette Lövgren.