Redan i titeln utlovas det ”en berättelse om kärlek, sex och svek” och genast förstår man att det väntar skandalstoft och pikanta detaljer i Thomas Sjöbergs biografi om den store Bergman. Boken håller vad den lovar, men det är knappast någon som blir förvånad över att Bergman var en horbock med svängigt humör. Ändå är det rätt fascinerande att kliva in i hans privata sfär vilken minst sagt är teatralisk. Det är svårt att tro att någon på allvar ser sig riden av demoner, men jo, hos familjen Bergman tycks det vara ett vardagstillstånd där man bland annat i mamma Karins dagbok läser att hon var ”dödstrött långt in i själen”.
Sjöberg har gjort ett digert arbete för att få ett grepp om det privata livet hos Sveriges mest kände regissör. Och man behöver inte vara Bergmanfantast för att finna det intressant, hans privatliv med älskarinnor, fruar och barn bjuder till dramatik som skulle kunna vara en korsning mellan en såpopera och ett verk av Lars Norén.
Jag slår igen Sjöbergs bok med insikten att jag vill veta mer om regissörens tidiga flickvän Karin Lannby, som verkar ha varit en ytterst spännande person. Och vetskapen att Ingmar kärleksfullt kallades ”Putte” i unga år. Det tar lite udden av demonregissören.
ÅSA SAMUELSSON
