Om än att Skellefteå IBK var i underläge efter en period med 1–0 var tendenserna goda. IBK hade ett par farliga möjligheter och det var Skelleftelaget som styrde tillställningen.
De hade bra kontroll på Ankarsviks giftiga kontringar och gästerna kom inte till så många lägen.
Just därför var känslan att IBK skulle kunna kvittera tämligen omgående i mellanakten, men ack så fel jag hade.
Skellefteå IBK:s inledning av den andra perioden är av de sämsta prestationerna de har stått för under de senaste åren.
IBK tappade nämligen 0–1 till 0–5 på blott fyra minuter och när då sedan sjätte målet kom kort därefter var matchen över.
Resterande 34 minuter av matchen blev en enda transportsträcka och givetvis var detta allt annat än vad IBK önskade.
IBK kämpade och slet och gav det hela ett värdigt och ärligt försök, men det räckte inte. Siffrorna hade redan hunnit bli för stora och matchen slutade till slut 4–8.
Dagens matchutveckling är ett tydligt exempel på hur det blir för ett lag utan självförtroende. Vid minsta lilla motgång smyger osäkerheten in under skinnet och då är det lätt att siffrorna rinner iväg, tyvärr.
Hur är det då med spelarkritik?
IBS-lånet Felix Andersson var grymt bra och imponerade stort. Han visade utan tvekan att han har det som krävs för att spela i division I. Det här är en kille att hoppas på för framtiden.
Joel Johansson och Mathias Lundberg skapade chanser tillsammans och visade att de fortfarande är ett radarpar att räkna med.
Vilka gjorde IBK:s mål? Mathias Lundberg 2, Mikael Nöjd och Max Granlund.