Små hus. ”Det här är sista skriket, ett katthus med isolerat golv.” Foto: Lars Eriksson.
Hilding Eriksson har alltid jobbat mycket och han har aldrig gillat att vara sysslolös, varken förr eller nu. Ögon är både pigga och nyfikna och han rör sig som en betydligt yngre man, än de 90 år han verkligen är.
– Jag har alltid velat jobba och träffa folk, inte sitta på ett kontor. I 30 år har jag jobbat minst 70 timmar i veckan, säger Hilding.
Krigsutbrottet 1939 är något som etsat sig fast i minnet, då Hildings två äldre bröder blev blixtinkallade.
– Det var inte som i dag med en massa telefoner utan det kom en cyklist med ett brev. Då var det allmän mobilisering, även hästen och pappas lastbil blev inkallade. Det var nära att Sverige skulle dras med i kriget.
Några år, efter att han gått ut skolan, skötte han mjölkningen hemma på gården i Lillkågeträsk. Första ”riktiga” jobbet var som busschaufför i ett företag som han också blev delägare i. Företaget fick han av sin pappa, som lön för alla timmar han hade jobbat hemma på gården
– Jag körde lika mycket som en och en halv vanlig chaufför, så jag hade ganska bra lön.
Efter några år som busschaufför bytte han bana och blev livsmedelshandlare, först i Jörn sedan i Skellefteå. Sista butiken han drev var Ica på Moröhöjden.
– När jag hade Moröhallen var jag på först plats, och lämnade butiken sist. Kontoret skötte jag hemma på kvällstid. Så här i efterhand kan jag säga att det var dumt att jobba så mycket, jag hade ju barn och familj.
Det är lite tomt hemma i villan numera. Livskamraten Berta gick bort i somras, efter en lång tids sjukdom.
– Sista veckan hon levde var vi ute och plockade hallon. Hon kunde inte gå, men vi körde in på en skogsbilväg och när vi stannade så kunde hon öppna dörren och plocka hallonen. Vi hade varit gifta i 67 år. Ingen kommer undan. Sådant är livet, säger han och ger ifrån sig en lätt suck och blir tyst fört ett ögonblick.
Under en lång tid var hon sjuk och hade värk, men Hilding skötte om henne i deras gemensamma hem.
– Vi hade ett så bra liv tillsammans, hon och jag. Jag är nöjd med livet, konstaterar han.
Motion och arbete är något som han inte släpper, trots åldern. När tid och lust finns åker han gärna skidor och hobbyverkstan besöker han så ofta han kan. Företagare är han inte längre, men att göra affärer är inget han har slutat med.
– Det är betydligt lönsammare att handla med aktier än att vara Ica-handlare, säger han och skrattar.
Vi hade ett så bra liv tillsammans, hon och jag.
Kaffemått. Hilding gillar att snida i både stort och smått. Foto: Lars Eriksson.
Trivs. ”När jag har långsamt går jag till hobbyverkstan i garaget”, säger Hilding Eriksson, 90 år. Foto: Lars Eriksson.