För man ska visa sin toalett att man tycker om den genom att bara ge den sådant den vill ha, berättar Sara Eriksson, projektledare, och Roger Marklund, projektledare och skolinformatör samhällsbyggnad, för barnen som försiktigt närmar sig toaletten.
– Vi har aldrig gjort det som en saga förut, så det är jättepremiär idag, förklarar Roger som vanligtvis besöker fjärde– och femteklassare för att informera.
– Eftersom nya ledningar ska byggas tänkte vi att barnen kommer bli exalterade över grävmaskinerna. Vi ville visa vad som händer och hur det funkar, något jag tycker är väldigt häftigt, jag som jobbar med det dagarna i ända, berättar Sara.
På en tavla klistrar Roger och Sara upp små bilder för att förklara vad som ska hända.
– De ska gräva upp marken, lite gräs, lite jord och kanske några maskar. I gropen kommer de lägga ner rör, ett brunt avloppsrör och ett vattenrör. Och rören kommer finnas kvar i marken jättelänge, i hundra år.
– Men det har redan varit hundra år i världen, påpekar Amy Thudin.
Ända till barnen
Sara förklarar vidare att från Skellefteå kommer en vattendroppe åka genom rören, ända hem till barnens hus.
– Där kan den dyka upp i duschen, i kökskranen – eller i toaletten. Och hur visar man toaletten att man tycker om den? frågar Roger.
– Jag tycker inte om kärlek, protesterar Åke Vestermark, som trots det kan tänka sig att bara spola ner korrekta saker. Barnen är ganska säkra på vad som får hamna i toaletten, kiss bajs och toapapper – samt kräks om man drabbas av det.
– Inget annat. Ändå hamnar det mycket skräp och tokiga saker i avloppsrören, berättar Roger.
Inget namn
Det man spolar ner åker genom det bruna röret i marken hela vägen till en pumpstation, som ser ut som små röda hus. Men det finns ett problem med en pumpstation – den har inget namn, något barnen på Pigan ska få hjälpa till med.
Baja–Maja? Kissa–Maja? Klas? P24?
De är inte redo att bestämma sig för ett namn än. Däremot är de redo för eldprovet, att visa att de kan slänga rätt sak på rätt plats.
Åke Vestermark vet att nappen hör hemma i papperskorgen. I gruppen visar det sig vara bomullspinnar och tandborstar som är svårast att placera.
– Tusentals bomullspinnar hamnar i toan. Det är fel. Det är inte säkert att era föräldrar vet det, så ni får berätta det för dem, uppmanar Sara.
Men det har redan varit hundra år.