Tänker er att en soldat går förbi på gatan. Kamouflagefärgade kläder från topp till tå, men istället för ett rejäla kängor med bara några centimeter till marken så bär personen högklackat. Tanken kan verka svindlande, men år 1599 var det faktiskt krigarna som bar högklackat.
De som bar skorna var Persiens diplomater som skickats till Europa för att söka stöd i kampen mot ärkefienden Ottomanska riket. Enligt BBC var det persiska kavalleriet det största i världen på den tiden och det var deras soldater som bar klackar på sina ridskor. Anledningen var för att det var lättare att stå i stigbyglarna och de kunde även skjuta pilar mycket stadigare.
Under den här perioden såg Västeuropa upp till det då existerande Orienten och de höga klackarna blev förknippade med maskulinitet och virilitet. Men klackarna ska ha funnits med mycket längre än så. Redan under antiken ska egyptiska slaktare ha använt sig av högklackat. Väggmålningar från den tiden visar hur de använde skorna i sitt arbete för att komma upp en bit från golvet som var täckt med blod och inälvor. Men skorna bars även för att slaktarna skulle ”höja sig över de döda”.
År 1533 gifte sig Katarina av Medici med den blivande kungen av Frankrike, Henrik den II. Hon bar ett par styltklackar, även kallat chopine, mest för sin egen fåfängas skull.
”Hon var kort och behövde höja sig över mängden, av ren fåfänga. Men då blev högklackade skor högsta mode vid hovet”, säger modeförfattaren Lotta Lewenhaupt till Expressen.
Skorna blev ett tydligt tecken på överklass, makt och maskulinitet och den franska kungen Ludvig den XIV (1638-1715) var inte sen på att snappa upp trenden. Han bar endast rödfärgade klackar, något som han såg till att endast han och ett fåtal högt uppsatta personer vid hovet fick använda. För den modeintresserade är lyxföretaget Louis Vuitton's rödklackade skor något som inte går att missa och även dessa ska vara inspirerade av Ludvig den XIV.
Det var först under 1600-talet som kvinnor också började bära högklackat och sakta men säkert försvann skon som maktsymbol. Under den franska revolutionen satte Napoleon Bonaparte stopp för de höga klackarna då han förbjöd dessa i ett försök att uppnå jämlikhet. Skorna var nämligen förknippade med klasskillnader och den franska revolutionären ville att alla skulle framstå som jämlikar.
Under 1900-talet gjorde klackarna comeback igen. Denna gång burna av pinuppor då de passade perfekt för stilla poserande, dock var den tidens högklackat inte så höga som vissa av de skor som säljs idag då det inte är ovanligt med 13 centimeters klackar. Klackarna förknippas med kvinnlighet, erotik och makt om den bars av kvinnor och den bilden har dröjt sig kvar. Det finns skor för män med klackar, men att de skulle bära några mer iögonfallande högklackade skor verkar höra till det förflutna.
Ända sedan den kvinnliga frigörelsen började på 1970-talet har de höga klackarna varit ett slagfält inom politiken. Många feminister förkastade då idén om att bära högklackat eftersom skorna ansågs vara ett sätt att underordna och objektifiera kvinnor.
”För mig är högklackat bara en snygg fotbindare med tresiffrig prislapp” (fyrsiffrigt i Sverige), sa den amerikanska journalisten Hadley Freeman, men hon menade samtidigt att alla har rätt att välja vad de vill ha på sig genom att säga ”En persons sätt att få uttrycka sin sexualitet är en annan persons patriarkala förtryck”.
Skorna upprörde även känslor under årets filmfestival i Cannes. Arrangörerna har nämligen en klädkod som sade att kvinnor måste ha högklackat på röda mattan, något som ett par kvinnor i 50-årsåldern inte gjorde. Vissa av dem led av olika medicinska problem som gjorde det svårt att gå och av den anledningen bar kvinnorna sandaler med strass, vilket ledde till att de inte fick gå på röda mattan. På Twitter blev protesterna högljudda från filmfantaster som ansåg att den glamourösa festivalen var sexistisk. Det ironiska i hela historien var att detta skedde under visningen av filmen ”Carol”, en av filmerna med starkast feministiskt budskap under årets festival.
Hon var kort och behövde höja sig över mängden, av ren fåfänga.