Semesterläge. ”Sinkorna har två månaders semester, tänk om jag fick ha det”, säger Henrik och skrattar. Foto: Jeanette Lövgren.
De har tidigare arrenderat en gård. När det arrendet gick mot sitt slut var de tvungna att ta ett beslut.
– Det var antingen att satsa eller lägga av, så vi valde att satsa. Ingen av oss ville jobba med någonting annat, förklarar Henrik.
Från början hade de 30 kor själva, köpte in 65 samt ett antal kvigor. Sedan flyttade hela fyrbarnsfamiljen till Lillkågeliden och så körde dom igång. Linda säger att byggnaderna var ganska slitna och att mycket måste renoveras och fixas. Båda är mångkunniga och fixar det mesta själva, men de tar det eftersom. Det viktigaste är att djuren mår bra och att mjölkproduktionen flyter, vilket den gör. Dessutom trivs de bra i byn och känner sig varmt välkomna av sina grannar.
– Men det tar nog ett par år innan vi är i fas med allt här på gården, säger Linda.
Det var tidigare i sommar som beskedet kom: Norrmejerier höjer mjölkpriset i två steg, dels den 1 augusti, dels den 1 september. Den totala höjningen blir 30 öre per kilo mjölk till bönderna. För Linda och Henrik, som valt att satsa helhjärtat på mjölkproduktion, kom beskedet som en skänk från ovan. Innan höjningarna låg grundpriset på 2,94 kronor per kilo mjölk.
– Jag vill citera Norrmejeriers ordförande ”Nu är vi på väg mot ett anständigt pris”. Om man lägger ihop höjningarna så gör det ungefär 20 000 kronor mer i månaden för oss, säger Henrik.
Vad anser ni är ett rimligt pris per kilo?
– Fyra kronor eller fyra och femtio, svarar han och Linda nickar instämmande.
Vid besöket pågår morgonens mjölkning. Först rengörs varje spene noggrant, sedan fästs mjölkaggregat vid spenarna. Henrik flyttar aggregaten från ko till ko med hjälp av en skena i taket. En liten pall på hans rygg är fäst i en livrem för att han ska kunna sätta sig ner vid varje ko.
– Vi sålde mjölkroboten som fanns här och köpte in en begagnad rörmjölkningsanläggning. Det blir dyrare med mjölkrobot, sedan sorterar den bort vissa juver och så tar en robot bara runt 50 kor, säger Linda som förklaringar.
Gården är dimensionerad för 90 årskor. De har cirka 80 djur i mjölkproduktion kontinuerligt och ett tiotal i sin (de kor som inte ger någon mjölk).
Kvaliteten på mjölken är en hel vetenskap. Fett- och proteinhalter mäts kontinuerligt, liksom förekomst av bakterier. Sedan fastställs priset utifrån grundersättningen. Det kan bli både avdrag och tillägg.
Så är korna mjölkade och på väg ut i hagen. Utevistelse och tillgång till bete för djuren ska följas enligt ett strikt regelverk.
– Under betessäsongen ska djuren vara ute i minst 60 dygn, minst 6 timmar per dygn, förklarar Henrik.
Båda har lång erfarenhet då de arbetat på lantbruk sedan unga år. Linda, som även är utbildad djurskötare, har också kvighotell på gården.
– Vi tar emot kvigor som jag inseminerar och det blir ju en extrainkomst, säger hon.
Vad tror ni om framtiden för mjölkbönder?
– Om man inte vill ha så många kor, så måste man nog nischa sig. Vi får hoppas att mjölkpriset fortsätter uppåt så att fler bönder väljer att fortsätta driva sina gårdar, säger Linda och Henrik nickar.
Det var antingen att satsa eller lägga av, så vi valde att satsa. Ingen av oss ville jobba med någonting annat.
Mjölkar. Två gånger per dag mjölkas korna. Henrik och Linda jobbar i skift, för- och eftermiddag, för att täcka allt som ska göras på gården. Foto: Jeanette Lövgren.
Fyra som jobbar. Förutom Henrik och Linda arbetar ytterligare två personer på gården. Foto: Jeanette Lövgren.