Sema Panboon. Arkivbild: Jeanette Lövgren.
Sema Panboon landade i Tacloban 15 november. Synen han möttes av beskriver han som otroligt hemsk.
– Det är svårt att beskriva om man inte har upplevt det. Det är vattenansamlingar lite här och var, och kropparna av omkomna ligger överallt. I media har jag sett hur det jämförts med förödelsen efter en tsunami, men det är inte alls samma. Då tar vågen med sig det mesta, här är det mer som en tryckbomb exploderat.
När Norran får tag på honom har det hunnit bli kväll i Tacloban. Han befinner sig på FN-campen där han jobbar. Tillsammans med elva andra ur Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps katastrof-team arbetar han med att bygga upp en camp.
Hemma i Skellefteå arbetar Sema som snickare. Sedan 2005 har han varit en del av MSD:s katastrofteam och får därför chansen att hjälpa till i katastrofdrabbade områden.
– När jag har tid och möjlighet far jag alltid. Vi har det så bra hemma i Sverige att det känns viktigt att hjälpa de som har det svårt. Det är det som lockar mig till dessa ställen, och även spänningen och vänskapen i teamet.
Den här gången ska han stanna i Tacloban i ungefär tre till fyra veckor.