Norran har tidigare skrivit om Maria Karlsson, som tävlar i blomsterbinderi. Tävlingar som är relativt okända, men som har en chans att klättra uppåt tack vare den starka växttrenden i samhället.
I torsdags jobbade hon sitt sista pass för veckan, innan det blev dags att resa till huvudstaden. Ett arbetspass som, efter reportaget i tidningen, fylldes med lyckönskningar från Skellefteborna.
– Det var supermånga som kom in och önskade mig lycka till. Tre, fyra stycken kom in för första gången, bara för att hälsa, tack vare artikeln. Och när jag gick och handlade på Ica efter jobbet fick jag en applåd av kassapersonalen. Jag blev helt rörd och jag vill tacka alla Skelleftebor så mycket för stödet, säger Maria.
Tidigare berättade hon också om förhoppningarna på tävlingen, inte minst på det material som skulle finnas att tillgå.
– Min stil är vegetativ; vildvuxen och naturlig. Jag vill gärna ha med norrländska inslag, som gran och ormbunkar. Jag hoppas få möjlighet att visa var jag kommer från med mitt bidrag, sa Maria Karlsson i det tidigare reportaget.
Läs också: Maria representerar hela norra Sverige i blomsterbinderi
Detaljerna inför tävlingen, med uppgiften "ett blomstrande bord med tema trädgårdsfest", var hemliga till start. Då fick deltagarna veta de sista kraven på deras bidrag.
– Bordet var ett runt, högt "mingelbord" och i arbetet måste en stor oasisring användas, berättar Maria Karlsson.
Och materialet? Kände du att du kunde framhäva norra Sverige och det vegetativa du gillar?
– Det var mycket mossa, bark och kvistar och blommor med rörelse; tulpaner, fjärilsranunkler, olika typer av gräs. Det gillade jag. Vi tilldelades också lerkrukor som jag krossade och använde mig av. Men jag använde långt från allt material. Det var många sorter och färger som stannade kvar i hinken.
Vad var visionen för ditt bidrag?
– Jag ville inte gärna använda mig av för mycket konstgjort material, utan spegla mitt Västerbotten i dekorationen. Tack och lov fanns bra alternativ till det. Jag ville berätta en historia om tid och trädgården förändring och inte göra ett för stelt och forcerat arbete.
Det blev ingen pallplats – hur känns det och hur kändes det under tävlingen?
– Jag var relativt lugn under tävlingen men tvekade i början, innan idén etablerat sig helt. Höll ihåg lite för många moment samtidigt ett tag; var för ivrig. Men sedan kunde jag fokusera på mitt jobb och hade bra timing. Jag ville väldigt gärna vinna och trodde att jag hade en riktigt bra chans att få stå på pallen. Var en dålig förlorare och surade en stund, sen drack jag lite bubbel och idag känns det okej.
Under det ännu lite bittra, känner sig Maria Karlsson ändå nöjd, glad och stolt över sitt arbete – och hon meddelar att hon är väldigt revanschsugen inför kvalet till SM i september.
