Skellefteå AIK:s Mike Kostka gjorde 0-1 och hyllas under tisdagens ishockeymatch, kvartsfinal 5 i bäst av 7 i SHL-slutspelet.
I söndags gick jag och min dotter och såg AIK-herrarnas hemmamatch mot Färjestad. En fullsatt arena kokade av förväntan och stämningen var på topp. Alla hoppades att bygdens lag där och då skulle stänga kvartsfinalserien.
Tyvärr kunde jag dock inte undgå att höra de spridda ropen från läktaren. ”Domarjävel!” och andra invektiv slungades mot isen. Som om vi plötsligt befann oss på en plats där normala, sociala regler helt satts ur spel. En plats där vi tydligen kan tillåta oss att skrika både det ena och det andra till domare och spelare .
Och bredvid mig satt min dotter.
Eller som matchen mot Luleå i början av mars, där Skellefteå AIK:s Emil Djuse fick en smäll mot huvudet, vilket fällde honom till isen. Något som fick Luleåklacken att skandera ”filmare, filmare”. Enligt dem skulle alltså den blodige Djuse vara en simulant som spelade teater för att få sportsliga fördelar. Inte förrän han rullades ut på bår tystnade de hårda orden. Men skadan var då redan skedd.
Det går inte att sitta på läktaren och skrika att domaren är en idiot och sedan bli förskräckt när våra barn agerar på samma sätt.
Vi måste förstå att ord har betydelse. Ord kan nämligen långsamt bryta ner och sudda ut den respekt och värdighet vi alla förtjänar. Det krävs inte knytnävar för detta. Det räcker att öppna munnen.
Därför blev jag glad när Polismyndigheten och Riksidrottsförbundet i måndags träffade en unik överenskommelse om att tillsammans arbeta för att göra idrotten till en trygg miljö för alla. Ett arbete som ska utgöra en del i arbetet för nolltolerans mot hot och våld inom idrotten.
Överenskommelsen ska säkerställa trygghet före, under och efter olika idrottsevenemang, men även arbeta mot grov brottslighet inom idrotten och terrorism i samband med idrottsevenemang.
Det senare kanske känns avlägset. Men det går inte heller att utesluta att den som varje match hör publiken skandera både det ena eller andra okvädingsordet till slut anser sig ha någon form av "folkligt" stöd för att slå en domare på käften eller något ännu värre.
Att idrotten ska vara en trygg och säker miljö för alla inblandade är det svårt att inte skriva under på. Men då krävs det att vi alla drar vårt strå till stacken.
Det går inte att sitta på läktaren och skrika att domaren är en idiot och sedan bli förskräckt när våra barn agerar på samma sätt.
Jag vet att idrottsrörelsen under många år har arbetat för att motverka grovt och sexistiskt språkbruk, på och utanför rinkar, tränarbås och läktare. Det är bra.
Men det krävs att vi alla hjälper till.
Självklart ska du stötta och heja på ditt lag.
Men för allas trevnad, skippa skitsnacket.