HARDCORE/METAL.Flämt. Pust. Flås och stön. 40 minuter med Hatebreed är ungefär som att först gå ett hårt pass på gymmet och sedan tvingas göra armhävningar på parkeringen efteråt. Total utmattning. ”All pit, no shit”, så har sångaren Jamey Jasta själv beskrivit ”The divinity of purpose”. Det blir nästan löjligt tydligt hur låtarna är uppbyggda med detta i åtanke. Illersnabba partier som bryts av med avgrundsdjupa breakdowns. Det har gjort tusentals gånger förr och är egentligen ganska uttjatat, men få gör det lika klockrent som Hatebreed. Särskilt pepplåtarna ”Honor never dies” och ”Before the fight ends you” svettas ordentligt. Mot slutet av speltiden börjar det dock bli aningen jämntjockt, och skivans bästa låtar har redan avklarats tidigt.
DENNIS FAHLGREN
