Ida Östensson, en av grundarna till #killmiddag.
Var femte man saknar enligt SCB en nära vän. Inser att jag är privilegierad som har Saragubbarna. En läsecirkel med regelbundna träffar, där samtalen lika mycket handlar om böcker som var vi står i våra liv. Att detta är unikt märktes under vårens Killmiddagar i Umeå. Killmiddagarna arrangerades av nätverket Det börjar med oss, Bilda, Make Equal och Orangeriet Boule & Bistro. I snitt deltog ett trettiotal vid de sex träffarna. Män i åldrarna 18 till 76. Tyngdpunkten på 25 – 35-åringar.
”Vad hjälper det att några vita, motiverade män sitter och pratar normfrågor?” Ja - vad hjälper det att lokalgrupper sänder Amnestys kampanjbrev? Att föreningar deltar i Håll Sverige Rent? En sten kommer inte i rullning förrän någon börjar baxa. Som Ida Östensson. Vad har inte hon satt igång? 2010 grundade hon jämlikhetsstiftelsen Make Equal. 2013 var hon med och startade Fatta. Tre år senare #killmiddag. En insats för att ge killar och män verktyg att börja med sig själva i kampen för ett jämställt och jämlikt samhälle.#Killmiddag ordnas över hela landet. Privata initiativ kompisar emellan. Eller offentligt arrangerade. Spontana middagar, där deltagarna själva väljer ämnen. Eller organiserade utifrån Make Equals samtalsguiders sex teman: sex, ego, vänskap, flyktvägar, skörhet och kärlek. De som sökt sig till Umeås träffar gjorde det av olika skäl. Personligt intresse, nyfikenhet, tips från kompisar, ”milt” tvång från sambos och flickvänner.
När samtalen väl startat flöt de på. Vi satt fyra vid varje bord. Pratade först två och två. Sedan alla fyra. Avslutning i storgrupp. Alla delade med sig av erfarenheter, sorg, glädje, längtan. Vi utgick från jaget. Att säga ”man” var inte tillåtet. Ingången var nyckelmeningen: ”Vad skulle du vilja prata om, om ingen dömer dig?” Detta plus anonymiteten, att det som sägs stannar i gruppen, lossade eventuell tunghäfta.Träffarna gav nya insikter. Fick oss att sätta ord på normer och värderingar vi bär på. Och besvara frågan: Vilka normer vill jag föra vidare? Plötsligt sitter du och lyssnar på en nyss okänd människas erfarenheter. Delar tid och tankar. Sam-talar. Byter verkligheter! Yrken och statusmarkörer existerar inte. Viktiga faktorer för ett öppet samtal. Efter sista träffen mejlade jag några frågor till Kristoffer Fredriksson på Bilda.
Vilka förväntningar hade du när serien startade?
– Att vi skulle nå ut till män som börjat fundera över sin roll i förhållande till frågor som rör jämställdhet. Män som insett att det finns mycket att vinna på att börja med sig själv och tala med andra om sådant som känns svårt eller skört. Att det kan bidra till bättre relationer och en större trygghet i att ta avstånd från destruktiva beteenden.Jag förväntade mig att #metoo skulle innebära att tillräckligt många män hade en särskild öppenhet för denna typ av initiativ. Jag fick rätt i den förhoppningen!
Nu några dagar efter sista mötet är det några punkter du särskilt vill peka på?
– Att vi faktiskt lyckades nå över hundra män som har deltagit vid ett eller flera tillfällen. Att så många har uttryckt att samtalen verkligen gått på djupet utifrån känsliga personliga frågor som många sällan talar med andra män om.
Några oväntade ”resultat”?
– Att intresset för #killmiddag har kommit från många oväntade håll. Flera av deltagarna önskar fortsätta samtalen i någon form. Vi blir en stor grupp som nu tar ett grepp om hur vi går vidare i höst. Ett filmteam besökte en #killmiddag för en dokumentär som sändes i Tyskland och Frankrike i vår.
Det här tar vi med oss för att lyckas ännu bättre nästa gång?
– Vi vill komma ut med #killmiddag i fler sammanhang. På arbetsplatser, i skolan, i omklädningsrummet efter träningen. Vi vill nå en större mångfald av människor, med olika bakgrund och erfarenheter!
Så jobbade Umeå. Vilka tar på sig att arrangera #killmiddag i Skellefteå?