Mediabilden svag. Gunilla Andersson och Inger Granström letar nyheter från orten. Foto: Britta Stenberg.
Första besöket blir hos polisen.
En skylt på dörren säger att stationen håller öppet en dag i veckan, men polisman Magnus Norlund är för dagen på plats och berättar gärna om hur han ser på media och, som han tycker, frånvaron av den.
– Det är sällan eller aldrig vi ser en journalist här, säger han.
Skulle du vilja det då?
– Ja. Tveklöst skulle det vara bra att få en närmare dialog med ortsborna, gärna genom media. Inte bara genom olycksrapportering, utan absolut om det händer något som man vill nå ut med, varningar, information, you name it, säger han.
Visst läser han tidningarna på nätet. Skummar igenom länets olika. Men han saknar diskussionsforum värda namnet. Det är svårt att nå ut till allmänheten hur vi jobbar, att sprida kunskap, vilket kan behövas.
– Diskussionsforumen som finns blir gärna ensidiga, mest synpunkter som gärna spårar ur. Granskningar med lite djup, saknas.
Bibliotekarien Gunilla Andersson är ny i Sorsele. Hon läser sin hembygds GP varje dag, trots att den kommer en dag sen i brevlådan.
– Ett beteendemönster jag inte kan leva utan, en vana hemifrån, säger hon. Och då jag vill söka information om den kommun jag befinner mig i, hittar jag mest en massa Umeå, det känns som om Sorsele inte nämns så ofta, säger hon.
Vidare till församlingsgården. En tjusig herrgårdsliknande byggnad intill Vindelälven. Där finns kantor Viktoria Dahlström. Hon tycker att Sorsele borde nämnas oftare i mediasammanhang:
– Överlag tycker jag att det ska skrivas mera positivt. Inte bara eländesrapporter. De positiva nyheterna borde få ta plats, medier har ett ansvar för att ge omvärlden en ljusare bild än vad som sker i dag, tycker hon.
Sorsele är bortglömt, tycker hon också. Om det inte vore så, skulle det förändra mycket:
– Det handlar om glesbygdens goda rykte och vad det i sin tur innebär för befolkningsutvecklingen. Bra bilder och goda berättelser skulle kunna vända trenden, säger hon.
