I brist på annat började jag läsa en bok som jag inte skulle ha valt i vanliga fall. Det visade sig vara en lyckträff, ”Här är jag nu” av skotskan Karen Campbell är det mest gripande jag läst det senaste året.
Fylld av förutfattade meningar antar jag att berättelsen om änkan Deborah som för att komma ifrån sin isolering och depression ställer upp som stödperson för asylsökande ska mynna i en romantisk relation. Men så är icke fallet. Den välmenande Deborah, Debs, trevar sig fram när hon utses till kontaktperson för somaliern Abdi som kommer till Skottland som flykting. Med sig har han sin dotter, Rebecca, fyra år. Flickan är svårt traumatiserad efter fasansfulla upplevelser.
Kulturchockerna duggar tätt, Abdis vånda när han ska försöka överleva i det nya landet, för dotterns skull, är så hjärtskärande skildrad att läsaren inser vilken skakande upplevelse det kan vara att med ett trauma i bagaget försöka klara av ett helt nytt sätt att leva. Omgivningen är inte alltid förstående.
Deborah blir en central person i den lilla flickans liv. Hon växer med sin uppgift och tar på sig ett ansvar långt utöver det hon tänkt sig.
Lite malplacerade känns de återkommande sidorna med information om Skottland. Men det slinker med, helheten är viktigare.
Karen Campbell är före detta polis. Detta är hennes femte roman och borde läsas av alla som har synpunkter på Sveriges mottagande av asylsökande.
INGER LUNDQVIST