Kommit vidare. ”Johan” mår bättre nu och ser ljust på framtiden. Foto: Lars Eriksson.
Vi kan kalla honom Johan. Han heter egentligen något annat, men vill vara anonym. Han har tillhört den kategori unga som kallas för hemmasittare. Barn och ungdomar som av olika anledningar inte klarar att gå till skolan. I Johans fall handlade det om flera saker som samverkade på ett negativt sätt.
Vi har stämt möte hemma hos Johan. Familjens hund välkomnar i dörren, ivrigt pockande på uppmärksamhet. Vi slår oss ner bredvid bordet i det stora köket och så börjar Johan berätta.
Han säger att det började tidigt. I mellanstadiet var han krasslig, blev ofta sjuk och klarade inte att gå till skolan varje dag. Senare stod det klart att han hade fått astma.
– Jag slutade med den idrott jag höll på med för jag hade svårt att andas och så var jag ofta förkyld, säger han.
Läs även: Satsar på team för unga hemmasittare
Den negativa spiralen fortsatte och i högstadiet eskalerade det. 14 år gammal hamnade han i en depression. Sjukdagar, missad skoltid och han tillbringade mer och mer tid vid datorn - hans sociala umgänge blev begränsat. Den mentala tröskeln att gå till skolan blev högre och högre. Han var sjuk oftare och oftare och även i längre perioder. Sedan inträffade andra negativa saker som gjorde att han till slut knappt gick utanför dörren.
– Jag gick aldrig ut och var som i en egen bubbla. Jag tyckte det var skönt att få vara ifred hemma, säger han.
Familjen fick hjälp på olika sätt och Johan gjorde flera försök att ta upp skolarbetet, men klarade inte av det.
– Jag åt lyckopiller under en period men det funkade inte för mig, säger han.
Visserligen gick han till skolan då, men skolarbetet funkade inte. Av en årskurs hade han missat sammanlagt flera månaders studietid.
Familjen valsade runt i olika system, hos olika personer med skilda professioner för att finna orsaker och lösningar. Under vissa perioder genom åren gick Johans mamma ner i arbetstid med ersättning i form av tillfällig föräldrapenning.
– Under långa perioder var vi helt slutkörda. Det jag önskar är att samma personer följt oss hela tiden ända från början. Det är viktigt för hela familjen och även för att det oftast inte bara är en sak som felar. Det behövs samverkan mellan bland andra barnmottagning, Bup och skola, säger hon.
Kontinuitet är ett ord hon nämner flera gånger under samtalet. Sedan sammanfattar hon sin åsikt och understryker:
– Samma personer som från början blir inkopplade i den unges liv och i problemen ska följa familjen hela tiden. Det behövs också en ordentlig läkarundersökning för fysiska orsaker kan vara en del av problemet. Vi fick hjälp av Tillbaka-till-skolan-teamet och de behövs verkligen men det tar tid.
I dag mår Johan bra. Det säger han själv. Han fixar sina studier med goda resultat.
– Men jag fick läsa in elva betyg och gick om en hel årskurs, säger han.
Hur kom du ur den negativa spiralen?
– Det är nog flera saker som har påverkat. Jag började gå på gym med en kompis. Det blev en ny aktivitet som jag började se fram emot och så skaffade vi hund. Sedan har Tillbaka-till-skolan-teamet varit bra. Om de inte hade funnits hade det nog tagit mycket längre tid för mig att komma tillbaka, säger han.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag tror att jag vill jobba med ungdomar. Det kan vara positivt att ha en negativ erfarenhet, säger han.
Jag gick aldrig ut och var som i en egen bubbla. Jag tyckte det var skönt att få vara ifred hemma.
