Det var i somras som Villeman Alvarsson tog cykeln till sin mormors lägenhet. Hans mamma hade ringt och förklarat att en platta på spisen nog var på. Mormor hade glömt sin pyttipanna.
- När jag kom fram var hela lägenheten rökfylld och brandvarnaren tjöt, säger Villeman Alvarsson och visar Norran köket hemma hos mormor Irmgard Falk.
Han förstod snabbt vad som behövde göras. Efter att ha öppnat dörren kröp han fram längs golvet i den rökfyllda bostaden, stängde av spisen och tog med sig pannan ut på asfalten.
- Jag var livrädd när jag gick in. Men jag ville ju ha kvar min mormors lägenhet så att den inte bara skulle bli aska. Jag var helt skakis när jag kom ut.
Sedan kröp han in igen och öppnade alla fönster för att vädra ut röken. Han har skolan att tacka för sitt rådiga ingripande.
- Det var när jag gick på Medleskolan. Då hade vi ofta genomgångar och övningar under träslöjden. Då skulle man krypa till närmsta utgång. Nu fick jag användning för det jag lärt mig.
När mormor kom hem fick hon sig en rejäl överraskning.
- Min pyttipanna var välstekt. Hade det inte varit en gedigen gammaldags stekpanna, så hade hela huset börjat brinna. En lätt panna hade nog inte stått emot den värmen som blev, säger hon tacksam för sitt barnbarns ingripande.
Det här var första gången något sådant här hänt för Irmgard Falk. Hon berättar att hon haft hemförsäkring sedan 1965 och under hela tiden varit förskonad från olyckor. Men nu för tiden håller Villeman Alvarsson koll på plattorna, för säkerhets skull.
- Jag är verkligen mycket mer vaksam nu, säger han och tittar på mormor.
Hon fyller i och skrattar.
- Nog är han det alltid. "Inga plattor på nu, säger han".
Irmgard Falk fick flytta ifrån sin lägenhet i två veckor då bostaden var tvungen att saneras efter rökskadorna. I dag är all röklukt borta och Villeman Alvarsson kan återigen ta sig en fika i mormors kök.