På kyrkogården i Norsjö står ungefär 2 000 gravstenar. I omkring 450 fall har gravrättsinnehavarna fått ett föreläggande att säkra upp stenar som lutar.
Av säkerhetsskäl lade också församlingen omkull massor med gravstenar i fjol, något som fick många Norsjöbor att reagera mot hur det såg ut på kyrkogården.
De flesta gravrättsinnehavarna har mot en kostnad på 1 700 kronor anlitat den entreprenör som församlingen har upphandlat för att göra jobbet. Men Erik Lundström, Lycksele, tycker inte att Norsjö församling fullgjort sina skyldigheter och har därför överklagat beslutet till länsstyrelsen.
Han framhåller att det i flera år har varit problem med sättningar i den blöta marken, sättningar som har gjort att gravstenarna börjat luta. Därför menar han att det är församlingens skyldighet att dränerna området för att komma tillrätta med problemet, i stället för att lasta över kostnaden på gravrättsinnehavarna:
– De kunde ha kallat dit en byggfirma för en översyn av hur man kan dränera. Men det har man inte gjort, i stället har man stuckit huvudet i sanden som en struts.
Erik Lundström pekar också på att entreprenören inte kunnat ge några garantier inför framtiden.
– Även om man följer rekommendationerna och borrar ner 70 centimeter långa järnrör så håller det inte för de sättningar som finns här.
Enligt Henry Väppling, kyrkoherde i Norsjö, är dock inte problemet med sättningar värre i Norsjö än på andra håll. Och när det gäller den aktuella gravstenen står den plant och fint, det är förankringen som brister.
– Fördelningen är klar, vi har det allmänna ansvaret för kyrkogårdens ytor medan graven och gravstenen är den enskildes ansvar, säger han.
Henry Väppling betonar att de omkullagda stenarna inte handlar om lutning utan om stabilitet och säkerhet:
– Det är statliga bestämmelser, vi är skyldiga att se över säkerheten.
Erik Lundström håller med om att säkerheten är viktig men köper ändå inte argumentet:
– Jag förstår dem, ingen ska behöva få en gravsten över sig. Men det är arbetsgivaren som ansvarar för arbetsmiljön, inte jag.
Jag förstår dem, ingen ska behöva få en gravsten över sig. Men det är arbetsgivaren som ansvarar för arbetsmiljön, inte jag.