Ett 50-tal åhörare, eller deltagare om man så vill, hade sökt sig till Allejaure för att njuta i skuggan av uthuset och slåss med surrande bromsar. Många kom från Höganästrakten, det vill säga från Arjeplogs Höganäs som det hette, åtminstone när någon svarade i telefonväxeln.
Det var släktingar till Gösta Jonsson som kom för att lyssna till hans berättelse. Och han berättade att han som sexåring fick börja svara i telefonväxeln ”Arjeplogs Höganäs”.
Gösta Jonsson minns tillbaka på sin barndomstid, om hur kommunalkamreren kom till byn när Göstas pappa skulle bygga hus.
– Kamrerens bils hastighetsmätare gick till 180.
Det blev skola och realskola och yrkesvalet skulle göras. Kamrerens bil hade satt ett djupt intryck.
– Pappa ville att jag skulle bli lärare och morfar att jag skulle bli präst. Jag hade BC i sång så det blev kamrer, berättade Gösta och tillade:
– Men jag gifte mig med en prästdotter.
Gösta Jonsson var i skogsplanering som ung i närheten av Allejaur.
– Jag var bara en mil ifrån. Så man kan väl säga att det tog mig 55 år att komma att ta mig den milen.
Gösta Jonsson berättade också att han håller Arjeplogs fana högt i alla sammanhang och att han aldrig flyttat mentalt från kommunen.
Byasnackets andliga del svarade kyrkoherde Anders Mattson och kantor Karin Lundmark för. Den musikaliska underhållningen svarade Emma Lundmark från Mellanström för. Hon framförde bland annat Hallelujah, We are the world och Walkin´in Memphis till eget gitarrackompanjemang.