Vilken typ av företag är egentligen Google? Den frågan har ställts på sin spets de senaste veckorna, efter att Expressen och Dagens Nyheter har granskat hur internetjätten förhåller sig till hatiskt- och rasistiskt-, men även rent olagligt innehåll på sina plattformar.
Bland annat har det avslöjats hur Google länkar sina användare till en antisemitisk blogg, där svenska personer med judisk bakgrund listas. Intill denna hatlista har företaget också lagt annonser.
Efter kritik har Google tagit bort listan från sina sökresultat.
På Youtube, som ägs av Google, går det alldeles utmärkt att se filmen ”Den evige juden”, en tysk nazistisk och grovt antisemitisk propagandafilm från 1940.
Ett annat exempel är en film med en svensk nazist som har dömts för att ha spridit nazistpropaganda på Youtube. Men trots domen fick filmen, där mannen bär en symbol med koppling till Nazitysklands krigsförbrytelser, ligga kvar på sajten.
Även upphovsrättsskyddat innehåll tillåts att spridas på Youtube, vilket är ett direkt brott mot plattformens egna regler.
Eftersom Google agerar och verkar i Sverige ska också svensk lagstiftning gälla, något som även internetjätten själv tillstår. Det samma gäller för andra globala företag som har verksamhet i Sverige och andra länder.
Det innebär också att bolaget måste förhålla sig till vår vidsträckta och generösa yttrandefrihetslagstiftning. En frihet som dock inte är gränslös. Det finns en brottsförteckning som begränsar yttrandefriheten, exempelvis förtal, hets mot folkgrupp och olaga hot.
Många publicister, jag själv inräknad, tillhör skaran som anser att Google måste börja se sig som det medieföretag de själva dock inte vill vara.
De tillhandahåller bara en infrastruktur, säger försvararna. Ungefär som Posten. Inte kan vi väl förbjuda brevbärarna att leverera vissa brev?
Hela affärsidén bygger på hat och extremism, eftersom det är detta som ”engagerar” användarna.
Nja, riktigt så enkelt låter sig inte jämförelsen göras. Google är ett privatägt, börsnoterat bolag och inte på långa vägar en objektiv och neutral förmedlare av information. Vore det så skulle alla världens sökningar se exakt likadana ut för alla. Men det vet vi ju att så inte är fallet.
Google styr, genom sina algoritmer, vilken typ av information just du ska nå. På Youtube stipulerar också användarvillkoren att plattformen förbehåller sig rätten att plocka bort innehåll som inte överensstämmer med deras policy.
Men trots detta är det just det hatiska och rasistiska innehållet, som genom algoritmerna tycks premieras.
Inte så konstigt. Hela affärsidén bygger på hat och extremism, eftersom det är detta som ”engagerar” användarna. Engagemang som också är den valuta som annonsörerna köper.
Vilket Martin Gelin också konstaterar i en krönika i Dagens Nyheter där han skriver: ”Att antisemitiska och högerextrema partier och rörelser växer över hela världen kan delvis förklaras av att dessa plattformar fått en så dominant roll i våra dagliga informationsflöden” […] ”Google och Youtubes algoritmer gynnar det extrema”.
Det är dock högst tveksamt om annonsörerna själva uppskattar att deras varumärken exponeras tillsammans med extremistiskt innehåll. Man kan också fråga sig om detta innehåll verkligen rimmar med Googles egen värdegrund?
Google måste börja ta det publicistiska ansvar som vi alla borde kunna förvänta oss av dem.
Tyvärr tycks det dock krävas att annonsörerna börjar spara på reklamslantarna för att de ska agera.