Firande. Leicester seger i ligan är klar och laget firar med pokalen efter match. Foto: Matt Dunham.
För mig tog det hela sin början i Tipsextra. Sveriges television sände en match per vecka, på lördagar. Då satt man framför tv:n. På 1970-talet var Leicester i högsta liga och hade en del riktigt bra spelare. The Foxes, rävarna, har haft en bra målvaktstradition och Gordon Banks hade just lämnat över till Peter Shilton. Samtidigt som Shilton spelade Mark Wallington som gjorde hela 460 matcher som målvakt i laget. Framåt var ju Gary Lineker i gång på den tiden, målsprutan som gjorde över 100 mål.
Leicester visades ofta i Tipsextra eftersom vädret i mellersta England är något stabilare än i exempelvis Londonområdet. Blev någon match inställd, ja, då hoppa sändningarna gärna över till Filbert Street i Leicester och hemmaarenan Walkers Stadium. En stadion som nu är uppfräschad och heter King Power Stadium.
I min generation, födda på 1960-talet, finns hjärtat ofta i Engelska klubbar. Lag som Wolverhampton, Leeds, Derby och Nottingham har många svenska supportrar från den tiden. Jag föll för Leicester.
Men nu till 2016. En saga. Leicester vinner för första gången övertygande Premier League. Helt osannolikt. Bara tre förluster. Man gick som på moln. En skräll som platsade i världens alla medier. Leicester dök upp många gånger i Norran och laget platsade till och med med lokala skribenter i topp på sportens sid 3. Ja, jag lyckades nog prata Leicester med alla på arbetsplatsen och vi firade segern med bär, frukt och alkoholfritt bubbel.
Alla lärde känna Vardy, Mahrez, Schmeichel, Kanté, och min favorit Drinkwater. Ja, det var året som Leicester kom på kartan.
I början av augusti fick jag då möjlighet att närvara vid ett Leicesterevent i Stockholm. Den svenske före detta storspelaren i laget, Pontus Kåmark, bar fram pokalen. Vi hade en trevlig kväll och jag fick krama om den väldigt stora pokalen. Det toppades ju sedan dagen efter med matchen Leicester–Barcelona i Champions cup inför 42 879 åskådare på Friends. En upplevelse – trots förlusten med 2–4.
Och nej, jag spelade inte en spänn på Leicester som vinnare. I omgivningen började några satsa efter nyår, men det vågade man ju inte då. Vilken jinx det hade blivit.
