Gerardo bor i Dalarö, Haninge, och jobbar på en turistbyrå med marknadsföring. För två år sedan hade han en födelsedagsfest. En kompis bjöd med en annan person som bjöd in en tredje person. Den personen blev under kvällen arg och Gerardo gick fram för att be honom lugna ned sig.
– Då vände han sig om och högg mig först med en kniv i magen, sedan i axeln och slutligen i halsen. Jag kände ett lugn som jag aldrig känt tidigare. Jag höll på att försvinna. Men en skyddsängel drog mig tillbaka, kompisarna höll mig vaken.
Gerardo vårdades från och till i två månader på sjukhus. Det tog tre och en halv månad innan gärningsmannen greps, trots att han blev identifierad på plats.
– Den handläggare hos polisen som hade hand om mitt ärende hade blivit sjukskriven. Inte förrän jag mejlade polismästaren och frågade vad som hände fick ärendet en ny handläggare och gärningsmannen kunde gripas.
Det är inte det enda som ”strulat” efter knivattacken. Gerardo drar upp flera exempel som visar hur dåligt samordnat stödet är för brottsoffer och deras anhöriga.
– Som brottsdrabbad fick jag jaga efter allt själv. Det blev en stressfaktor istället för att jag kunde koncentrera mig på att bli bra.
På dagen två år efter händelsen startade han sin cykling genom Sverige för att lyfta frågan. I tisdags lämnade han Luleå och styrde mot Skellefteå. Tio timmar senare var han framme.
– Jag är en otränad kontorsanställd. I vissa lägen kändes det som om jag skulle få kramp. Oj, så ont jag hade i rumpan.
Den 13 september tror han att han kommer att vara framme i Ystad. På onsdagsmorgonen fortsätter han färden mot Umeå. Rumpan gör ont än. När Norran vinkar av honom står han upp och cyklar.
Fotnot: Gärningsmannen dömdes till försök till mord och fick åtta år i fängelse.
Här kan du läsa mer om Gerardos cykelresa och hans syfte.
Här hittar du hans blogg där han rapporterar från cyklingen.
Som brottsdrabbad fick jag jaga efter allt själv. Det blev en stressfaktor istället för att jag kunde koncentrera mig på att bli bra.
Se skadorna efter knivattacken