2012 var de kränkta männens år. Aldrig förr har internet varit en sådan begärlig klagomur för missnöjda människor och en som tog tillfället i akt att föreviga och dokumentera detta var komikern och debattören Kawa Zolfagary. Med sin Facebooksida ”Vita kränkta män” återpublicerar han vad missnöjda män (för det är till största delen män) yttrar sig om. Oftast handlar det om rasistiska eller kränkande uttalanden om kvinnor, homosexuella eller ”vänstermänniskor” och numera finns ett urval även samlat i bokform. Men boken med samma namn som Facebooksidan är långt ifrån ett litterärt mästerverk, bortsett från Maria Svelands förord, då det handlar om skärmdumpar och ”kopiera och klistra in”-metoden. Visst, det är underhållande under några sidor. Fast ju mer man läser, desto större blir klumpen i halsen och läsningen bara tragisk. Att sajten ”Vita kränkta män" tillför en viktig samhällsdebatt på internet medger jag, men varför föreviga den i bokform? Där stannar möjligheten till dialog och ifrågasättande och istället blir det bara vad förövarna i boken sysslar med, nämligen en envägskommunikation som bara mal på.
EMILIE SJÖLUND
