INDIEROCK. Det har gått fyra år sedan Glasgow-bandet, som gjort sig kända för sin koordinerade dans och svarta dresskod, gav ifrån sig ett nytt gitarrljud. Något som kan tyckas skönt då senaste albumet ”Tonight” var inget att hurra över till skillnad från tidigare släpp. Att ”Right thought, right words, right action” inte ger magpirr när man trycker på playknappen vid första lyssningen är med andra ord inte så chockerande. Men ack så fel man (jag) kan ha. Istället för att mala på eller leverera något spretigt har Franz Ferdinand vågat kliva in i en mörkare och mer allvarsam ljudbild. Helt plötsligt känns bandet betydligt mer aktuellt än vad de gjort sedan 2004 då det självbetitlade debutalbum kom.
Det är också uppfriskande att bandet vågar ge mer utrymme till de elektroniska ljuden och låter gitarren stå i bakgrunden på vissa spår. Sångaren Alex Kapranos har alltid varit en skicklig sångare med en röst som påminner om 1950-talets rock- och popsångare och givetvis också David Byrne (sångare i Talking heads).
Men, och det är ett stort men, glöm hitsmakarna Franz Ferdinand. ”Right thought, right words, right action” är snarare ett album som kräver många genomlyssningar innan något fastnar och favoritspåren hos lyssnarna kommer garanterat att inte vara homogent.
EMILIE SJÖLUND
