Arkivbild: Scanpix
Valfrågan har inte berört kustkommunerna lika mycket som inlandet. Skellefteå hade lägst valdeltagande i länet. Nu hänger det på Doroteaupproret. Statsvetare Camilla Sandström kommenterar folkomröstningen och resultatet.
Hur tolkar du att valdeltagandet stannade på 29 procent för länet?
– Folkomröstningarnas dilemma är när de ligger utanför ordinarie val. Vi ser att inlandet hade överraskande högt valdeltagande, vilket bygger på att man där känner sig berörd av frågan. Åsele, Dorotea och Vilhelmina kommuner nådde över 50 procents valdeltagande. Det är tydligt, att man inte känner sig lika berörd utefter kusten.
Skellefteå hade lägsta valdeltagandet. Varför?
– Avståndet till Dorotea och Åsele. Det har inte förts några större kampanjer i området, huvudresurserna på ja-sidan har man ägnat åt närområdet. Avståndet spelar roll.
Vilka har röstat?
– Framför allt de äldre, vilket förklaras av att vårdfrågan tycks viktigare för dem, säger hon.
Betyder det att de som inte röstat inte bryr sig? ”Sköter sig själva och skiter i andra?”
– Vi vet inte varför de avstått. Det kan finnas många förklaringar: Har man förstått valfrågan? Vi skulle behöva göra en undersökning för att få svar på detta.
Det var en dyr omröstning. 10–15 miljoner har Peter Olofsson nämnt. Var det värt det?
– Demokrati måste få kosta. Fördelen är främst att få upp frågorna på dagordningen och att medvetandet om vårdfrågor blir större hos alla. Det kan också öka kontaktytorna mellan valda och väljare, säger Camilla Sandström.
Hon är kritisk mot genomförandet i stort.
– När man använder demokratiinstrument ska man veta vad man gör. Vi kan hitta en massa brister i information. Många klagade över valsedlar, förtidsröstning, med mera.
Vad händer nu, politiskt?
– Nu hänger det på budgetarbetet och vad Doroteaupproret gör, vad som är deras nästa drag?
