POP. Jag kan förstå hypen, men ändå inte. Richard Swift producerar en lovande duo som dyker rakt ned i det blommiga västkustpsykedeliska 1960-talet. Hade det varit på 80-talet hade det kallats ”pasiey underground” och syskonband hade varit bland annat Dream Syndicate och The Bangles. Problemet är att det finns för få spännande låtar. ”On blue mountain” är ett direkt lån av Elvis ”Suspicious minds”, utan lyftet kommer först med albumets tre sista låtar – och det känns så dags då.
LARS ANDERSSON
