Luktsinne. Det gäller att röra sig mot vinden för att inte röja sig för det skygga djuret.
Solen lyser och gör sina tappra försök att värma luften som känns riktigt kall. Nere vid Tvärån finns tecken på att en hel del bävrar finns i området. Färska gnagspån ligger i små högar invid de omkullvälta träden.
– Jag hoppas att vi får se någon bäver i dag, säger Inger Lindström.
Hon sitter alldeles stilla och blickar uppströms ån, som med stadig fart flyter förbi. Det är skygga djur som hon i dag har siktet inställt på.
– De ser inte så bra, men de har ett fruktansvärt luktsinne. Man får aldrig röra sig i medvind för då får bävern vittring på dig och då kan man få höra ett jätteplask och sedan ser man inte röken av den bävern något mer, säger hon.
Inger Lindström brinner för att fler kvinnor ska våga sig ut i skogen och jaga. Nu har hon och Marie Lindfors, Fällfors, startat upp ett jaktlag enbart för kvinnor. De har fått arrendera 1 560 hektar mark mellan Nilsliden och Österjörn.
– Där ska vi jaga älg och småvilt. Vad jag vet blir vi Sveriges första kvinnliga jaktlag. Vi är åtta fasta medlemmar och sedan får var och en ta med sig en till två gäster vid varje jakttillfälle, säger hon.
Det är svårt för nybörjare att komma in i jaktlagens gemenskap och allra svårast har kvinnorna. Därför är det viktigt att det finns alternativ till de befintliga mansdominerande lagen, förklarar Inger Lindström.
– Det är dags att vi får lite girl-power i skogen och inte bara gubb-power.
Nere vid ån går tiden vidare och någon bäver verkar inte vilja visa sig i dag. Det spelar ingen större roll för Inger Lindström. Blir det ingen bäver så kan stunden i naturen mycket väl bli inspiration till en dikt eller målning.
– Jag trivs så bra ute i skogen Här mår jag riktigt bra.
Gnaga. Vid Tvärån, som rinner ut i Byskeälven, finns en hel del spår av bävrar.
Bäver. ”De har ett fantastiskt skinn och dessutom är de goda att äta”, säger Inger Lindström.
Trivs. För Inger Lindström är skogen det rätta elementet.