Det är eftermiddag på äldreboendet Solbacka i Norsjö när Weldemichael och Abdi dukar upp till fest. Snart står kaffet, tårtan och fruktsalladen på bordet.
– Vi ordnar lite guldkant. Det är ett gymnasiearbete som vi gör på skolan, berättar Weldemichael.
Han är 27 år, kommer ursprungligen från Sudan och har bott i Norsjö i nästan sju år. Abdi är 30 år, från Etiopien och har bott här i tre år.
Båda går sista terminen på vård- och omsorgsutbildningen för vuxna i Norsjö. När de går ut är de undersköterskor, något som de tror och hoppas ska leda till arbete.
– Vi fick sommarjobb i somras och hoppar in och jobbar ibland, säger Abdi.
Behovet är också stort. Personalen vittnar om att det är svårt att få tag på vikarier och att det är tack vare att pensionärer hoppar in och jobbar som verksamheten går runt.
Trycket ser heller inte ut att minska. En kartläggning som kommunen gjort visar att 50 personer inom äldre- och funktionshinderomsorgen kommer att gå i pension fram till 2025.
– Det är en utmaning att hitta personal. Vi är många som slåss om dem när även industrin och flyktingsidan behöver nyanställa, säger avdelningschef Kristina Holmström.
Samtidigt är hon glad att vuxenutbildningen finns i Norsjö. En ny grupp kör också igång efter jul:
– Det är viktiga jobb. Och svåra jobb som kräver kompetens, när mer vård sker i hemmet och på särskilda boenden.
Grannkommunen Malå är i en liknande sits.
– Vi har stora rekryteringsbehov inom alla vårdyrken. Vi jobbar ständigt med frågan och försöker göra anställningarna attraktiva, säger Marie Önnerlöv Näslund, chef för kommunens hälso- och sjukvård.
Vad krävs då för att fler ska lockas till och stanna i yrket? Ja, enligt facket är lönen en viktig del, liksom övriga arbetsvillkor och arbetsmiljön.
– Trenden är att det har blivit ett genomgångsyrke. Det krävs stora omtag för att locka ungdomarna att söka, säger Carina Lidén, ordförande för Kommunals sektion i Norsjö.
Vi fick sommarjobb i somras och hoppar in och jobbar ibland.