Från minnesceremonin på Sergels torg. Foto: TT
Hon och kompisen befann sig på Espresso House på Drottninggatan när människor började rusa in och ut på kaféet.
– Vi hörde först bara att en flicka blivit påkörd och tänkte att det var en olycka. Men så började folk skrika att vi skulle springa därifrån och när vi gick ut var det fullt med poliser. De körde förbi i svarta pickups och skrek att vi skulle springa för våra liv och att det inte var ett skämt, säger hon till Norran.
Hon ringde upp sin mamma och skrek att det hade skett ett terrordåd. Mamman kunde samtidigt höra i bakgrunden hur poliserna skrek "run, run!”. Sedan dog Felicias telefon.
Alla som befann sig på gatan började springa åt samma håll och Felicia säger att det rådde fullständig kalabalik. Alla hade panik och ingen förstod vad som hade hänt. När de hade kommit till en mindre gata blev det dock lugnare. Sedan hamnade de i korsningen där lastbilen hade börjat sin färd.
– Då såg vi en kvinna och en flicka som låg döda. Folk grät och det var helt sjukt. Det var kaos och då kom också rykten om att det skulle vara skottlossning, så vi började springa igen, berättar hon.
”Går inte att förstå”
Hon säger att hon fortfarande är i chock över vad hon såg.
– Jag tror att jag kommer att behöva prata med någon om det här, jag har ju sett döda människor. Det går inte att förstå om man inte har sett det själv. Det var en obeskrivlig känsla och rädsla, berättar hon.
När hon och kompisen hade sprungit ett bra tag så hamnade de tillslut på ett hotell på Östermalm.
– Vi var där i två timmar för att vi inte fick lämna det. De satte på tv:n i lobbyn så att vi kunde kolla och så hade de mobilladdare, så jag ringde min mamma och typ alla jag känner. Jag hade många missade samtal, säger Felicia.
Sedan övertalade de en taxichaufför att hjälpa de att ta sig till sitt eget hotell.
– Vi låg på hotellrummet hela fredagen och hade på tv:n, det var det enda vi gjorde.
Det första de gjorde på lördagen var att gå och köpa blommor.
– Vi gick till Åhléns och lämnade dem, stod där i en timme och tog in allt. Det var skönt att få gå dit och vara med alla andra, och bra att se att folk levde på som vanligt också. Vi försökte göra det också, men alla pratade ju om det, så det var svårt att undgå.
Känslosam minnesceremoni
I dag, söndag, tog de sig till minnesceremonin på Sergels torg, dit tusentals andra hade sökt sig.
– Det var väldigt känslosamt, vi bara stod där och gapade. Folkmassan sträckte sig ända in på Drottninggatan in vid Åhléns. Alla kramades och det var en väldigt varm atmosfär. Det kändes viktigt att få samlas, bearbeta det tillsammans och sörja, berättar hon.
Även stämningen på runt stan beskriver hon som väldigt fin.
– Folk går runt med skyltar där det står ”free hugs” och det är många som kramas. Det är poliser överallt som folk stannar och pratar med, kramar och berömmer. De har verkligen gjort ett bra jobb.
I dag lämnar hon huvudstaden och åker hem till Skellefteå igen.
– Det känns bra att fara hem till tryggheten och min familj. Men det känns ändå tungt, jag har en helt annan bild av allt nu, det är svårt att beskriva.
Hon tycker det viktiga är att människor fortsätter leva som vanligt efter attentatet.
– Om man väljer att stänga in sig så vinner de ju, det är ju det de vill.