Familjefoto. Bilden på barnen är tagen under deras tid i Sudan. Tesfaldet hade bilden med sig under sin tid i Eritrea.
– I Eritrea gråter inte mannen av tradition, men när jag mötte min fru på busstationen i Skellefteå kändes det i hela kroppen. Jag hade nått mitt mål och återförenat min familj, säger Tesfaldet Shibeshi.
Soldat i armén
Innan flykten från hemlandet Eritrea till Sverige var han soldat i befrielserörelsen. Det var även i befrielserörelsen som han och hans fru Nazerat Amanuel, som då också var soldat, träffades. Efter att ha stridit i armén från det att han var 13 år kände han 2006 att allt var fel och ville dra sig ur.
– Jag accepterade inte vår regering och jag kunde inte längre förstå kriget och kampen. Så många människor hamnade i fängelse utan någon egentlig anledning. Jag ville börja om mitt liv och bestämde mig för att fly, berättar Tesfaldet Shibeshi när Norran träffar honom och hans familj.
Nytt liv
Familjens bor numer i en trerumslägenhet strax utanför Skellefteå, möblerna kommer från Migrationsverket och en del har de fått skänkt till sig. Förutom en liten tv, två fåtöljer och en hylla står det två sängar i vardagsrummet. De får agera både sovplats och soffa. Nazerat rostar kaffebönor på golvet, alltmedan barnen leker ute på balkongen. Doften av kaffe sprider sig i rummet.
Tesfaldet Shibeshi berättar att det är straffbart att lämna armén. Och om han drog sig ur skulle det innebära att hela hans familj var hotad. Först skulle barnen sättas i säkerhet och Nazerat, deras fem barn och hennes mor flydde till grannlandet Sudan och till huvudstaden Khartoum.
Efter en tid i Sudan valde Nazerat att fly och lämna barnen kvar med sin mor. Hon hamnade till slut i Hedemora i Dalarna.
Nazerat torkar bort en tår från kinden när hon berättar om valet att lämna sina barn. Den yngsta var då knappt två år gammal.
– När jag kom till Sudan hade jag ingen möjlighet att försörja mig eller mina barn. Det var min enda chans, berättar hon.
Tanken var att barnen via en hjälporganisation skulle komma efter senare. Men istället skulle det dröja närmare fyra år innan hon fick krama om dem igen.
Utan föräldrarna
Under tiden fortsatte Tesfaldet att strida för befrielserörelsen. Innan han tog sig loss för att fly hade han under en period suttit i husarrest. Barnen levde undangömda och mormoderns hälsa var dålig.
– De fick lida utan mor eller far och med en sjuk mormor. De hade ingen möjlighet till skola och inget riktigt hem, säger Tesfaldet.
I slutet av januari i år tog han sig över gränsen till Sudan och letade upp sina barn. Efter två månader påbörjades deras flykt och Tesfaldet hade ett mål – att få leva med sin fru och bli en familj igen.
På flykt
I 13 dagar färdades han och barnen med bil över öknen till Libyen. Sedan tog de en flyktingbåt över Medelhavet till Sicilien.
– Vi var 253 personer i båten utan mat och vatten, berättar han och visar med kroppsspråk hur tätt de satt på båten. Ingen kunde röra sig.
Räddningen kom då italienska flottan mötte upp dem mitt ute på havet och gav dem mat och vatten och sedan hjälpte dem till Sicilien.
Efter en tid i Italien fick de åka med en buss genom Europa och till Malmö. När han och barnen kom till flyktingförläggningen i Märsta frågade han efter sin fru. Men de uppgav att hon hade skickats tillbaka till hemlandet. Förtvivlade fick de fortsätta sin resa upp till Skellefteå. Där frågade han igen om sin fru och fick svaret att Nazerat bor i Dalarna.
Till slut Tesfaldet fick ett telefonnummer till henne och när han ringde kunde Nazerat först inte tro att det var sant.
– När jag insåg att han och barnen var i Sverige vek sig mina ben och jag föll i hop på golvet.
Tillsammans igen
Två dagar senare återförenades familjen på busstationen i Skellefteå.
– Det känns som att vi blev pånyttfödda. Barnen hade lidit så under sin tid i Sudan utan sina föräldrar. Men de har återhämtat sig och mår nu mycket bättre, säger Tesfaldet.
Framtiden är ännu oviss för familjen. Nyligen var de till Boden för en intervju hos Migrationsverket. De ska sedan pröva familjens fall och besluta om det får stanna i Sverige.
Vad är din önskan om framtiden?
– Min högsta önskan är att mina barn ska få gå i skolan, svarar Tesfaldet.
Starkt kaffe. "Ta'oom", svarar Tesfaldet sin fru när han smakar på kaffet som hon har kokat. Det betyder gott på tigrinja, ett språk som talas i norra Etiopien och Eritrea.
Nytt hem. Stämningen är lugn och trygg hemma hos familjen. Barnen leker och facineras över regnet som strilar ner utanför balkongen.
Chockad. ”Nazerat kunde inte tro det först att hennes man och barn fanns i Sverige”, berättar Tesfaldet här tillsammans med dottern Amindeab.
Beslut. Under flykten från Eritrea klippte Tesfaldet flickornas långa hår då sanden i Libyen förstörde det.
Tillsammans. I juli kom Tesfaldet Shibeshi med deras fem barn: Esrom ,15 år, Aram, 12 år, Amindeab, 10 år, Delet, 7 år och Feyona 6 år till Sverige för att återförenas med Nazerat Amanuel.
På flykt. Familjen splittrades i sin flykt från Eritrea för att flera år senare återförenas i Sverige.