År 1897 försvinner Ingenjör Andrée tillsammans med två män, Nils Strindberg och Knut Frænkel, upp i en vätgasballong från Svalbard, med tanke om att nå Nordpolen. Först 1930 påträffas deras kvarlevor på den otillgängliga Vitön i Arktis tillsammans med relativt välbevarade föremål, dagböcker och brev. Det infrusna källmaterialet har använts av forskare för att rekonstruera förloppet. Varför blev expeditionen ett sådant fiasko? Varför dog de?
Bea Uusma, har verkligen, i ordets rätta bemärkelse, snöat in sig på ämnet. Det liknar mer en fixering, eller som hon själv säger, en kärlekshistoria. Hon vänder och vrider på alla fakta, reser upprepade gånger till Arktis för att ta sig till Vitön, gör dna-analyser, går till och med till ett medium för att lösa gåtan om varför de dog. Boken innehåller tabeller där hon sammanställer allt dagboksmaterial, ställer olika forskares antaganden mot varandra och kommer till en egen slutsats. Parallellt med faktainformationen, berättas en annan kärlekshistoria, gestaltad i de brev som Nils Strindberg skrev till sin trolovade, Anna Charlier.
Boken är intressant för den historiskt intresserade, men själv blir jag ännu mer fascinerad över hur en människas nyfikenhet kan gå över till att bli besatthet av att lösa en gåta, en händelse som ligger mer än 100 år bakåt i tiden.
MARIA ERIKSSON
