Foto: Umeå universitet.
Det säger Magnus Blomgren, statsvetare och expert på demokratifrågor.
Här svarar han på Norrans frågor om folkomröstningen:
Varför har det aldrig varit någon folkomröstning i ett landsting tidigare?
– Det är inte helt lätt att svara på. Men mycket beror säkert på att landsting sysslar med andra sorters frågor än kommuner, i de kommunala folkomröstningarna handlar det ofta om ja eller nej till en bro, eller geografiska frågor som uppdelning eller ingående i kommuner.
Kravet på 50-procents deltagande för att följa resultatet. Hur ser du på det?
– Här är det viktigt att man förstår att det inte ställs krav på ett visst deltagande, rent formellt, det kan man inte göra. Däremot har två partier, S och MP, som även råkar vara i majoritet, sagt att det är vad som krävs för att de ska lyssna till resultatet.
Är nivån rimlig?
– Folkomröstningen är rådgivande, och det är politikerna som beslutar hur de ska agera utifrån den. Här är det bra att majoriteten varit tydlig, tycker jag. Sedan kommer man säkert att diskutera detta efter valet. Tanken med folkomröstningar är att det är en möjlighet för påverkan när den representativa demokratin så att säga ”inte klarar biffen”. Folkomröstningen hjälper de styrande att känna av opinionen.
Bör inte Dorotea och Åsele få mer att säga till om, det är ju deras vårdplatser och deras ambulans?
– Nej, så kan man inte resonera, det vore inte rimligt. Vi har valt landstingspolitiker i demokratiska val. Vi kan inte ställa en liten minoritet emot detta. Vem ska ha mest legitimitet? Det finns inga enkla svar, men det är nödvändigt att sätta någon slags gräns.
Frågan har diskuterats. Vårdplatser och ambulans förstår de flesta. Men ”ett åtgärdspaket för hela länet” är luddigare. Ser du problem här?
– Jag är inte särskilt glad över frågan. Politikerna har inte lyckats enas om hur frågan ska tolkas, och det är nog den största problematiken i valet. Vi har olika politiska konstellationer som går ut och säger än det ena än det andra. Alliansen har ibland fått det att låta som att ett ja betyder att man röstar för deras alternativa budget.
Hur är frågan komplicerad?
– Ambulanser och fyra vårdplatser, det kan vi enkelt förstå. Det handlar inte om några enorma summor pengar, men frågan skjuts in i ett större sammanhang, en mycket större budget som rör hela landstinget. Jag kan inte minnas någon lokal folkomröstning som varit så komplicerad. Politikernas debatt kring hur ja och nej ska tolkas har inte rett ut några frågetecken utan snarare gjort förvirringen större.
Politikerna överlag har misslyckats, över blockgränserna menar du?
– Ja, de har misslyckats med att hantera frågan politiskt och förklara vad alternativen innebär.
Det har varit diskussioner om praktiska detaljer inför valet. Exempelvis att röstmottagningslokalerna inte skrevs ut på röstkortet. Hur ser du på det?
– Det är kanske är detaljer, men det är viktiga detaljer. Som jag förstår det var det en teknikalitet som gjorde att man valde att ta med frågan istället för röstmottagningslokalerna. Både rymdes inte. Hade man gjort det motsatta, utelämnat frågan kan det också ha kritiserats. Man kan alltid skylla på tekniken, men informationen kring detta borde vara tydlig. Det är ett problem att alla dessa frågetecken läggs till de övriga, och bidrar till känslan av att det inte gått riktigt rätt till.
Hundratals röstkort kunde inte delas ut på grund av en tryckmiss. De skulle skickas ut igen, men i onsdags väntade fortfarande väljare på korten.
– Det låter otroligt olyckligt. Hela den här processen har kantats av problem, och det leder till att folkomröstningen inte kommer att upplevas som legitim.
Vilka följder kan det få?
– Frågan kommer att dyka upp efter valet, tillsammans med andra aspekter som hur resultatet ska tolkas och vilken information som fanns på röstkortet.
Vad händer om inte alla kan rösta?
– Är det så att vissa områden inte fått möjlighet att rösta, skulle det kunna leda till omval på specifika orter. Men det skulle fortfarande vara problematiskt och förstärka bilden av valets legitimitetsproblem.
