På tv:n skrider den välbekanta loggan från Warner Bros Picture fram över den molniga himlen och ur högtalarna kommer en kort välbekant pianomelodi. Ljudet av ett piano är faktiskt väldigt vanligt i västerländska filmer och några exempel på det är låten ”I see you” från "Avatar", ”Forrest Gump theme” från "Forest Gump" och ”Hedwig's theme” från "Harry Potter".
Instrumentet är en blandning av tidiga teknologiska innovationer så som klaverinstrumentet Cembalo. Det var ett instrument som var populärt under 1600-1750 vars ljud skapas genom att användaren knäpper på strängen. Instrumentet var ytterst ovanligt i hemmet och det var istället i stora salonger och i offentliga lokaler där det saknades en orgel som instrumentet fick stå. En person som kan vara värd att nämna i sammanhanget är Wolfgang Amadeus Mozart, som spelade på instrumentet redan vid 3 års ålder.
Ett annat instrument som pianot har utvecklats från är stränginstrumentet hackbräde. Instrumentet består i princip av en grund öppen trälåda med strängar spända över öppningen, en för varje ton. Användaren slår sedan på strängarna med små hammare, en för varje hand. Men till skillnad från cembalon som i Frankrike länge ansågs vara överklassens instrument är hackbrädet mer populärt bland gatumusikanter eftersom att dess genomträngande ljud väcker både kärlek och avsky från sin omgivning.
Det var cembalobyggaren Bartolomeo Cristofori (1655-1731) från Padua, Italien, som var först med att bygga ett piano. Han var då anställd som instrumentvårdare hos Toscanas arvsprins Ferdinando de' Medici. Exakt när det första pianot byggdes är oklart, men det sägs att ett piano ska ha existerat vid år 1700. De äldsta som finns bevarade från Bartolomeo Cristofori i dag är från 1720-talet.
Det som var så speciellt med pianot var möjligheten att pianisten genom att slå med varierande kraft kunde påverka tonstyrkan. Det gick att spela starkt eller svagt, mjukt eller hårt efter önskan och därför fick instrumentet namnet ”Gravicembalo col piano e forte” av Bartolomeo Cristofori. ”Piano” för att det betyder svagt, ”Forte” för att det betyder starkt på både italienska och musikspråk.
I början av 1700-talet hade pianot en ackompanjerande roll och en mindre roll som soloinstrument. Men från mitten av 1700-talet bidrog flera tonsättare till att höja instrumentets status. Mellan 1790 till 1860 när Mozart använde sig av pianot genomgick instrumentet flera stora förändringar som ledde till dagens moderna form. Enkelt förklarat fick pianot ett mer kraftfullt, ihållande pianoljud.
Det var även under 1800-talet som det privata pianoutövandet tog fart, bland annat för att borgerligheten i direkt koppling till den franska revolutionen fick en starkare ställning. Det var mindre pianostycken av enklare karaktär som framfördes av de som spelade privat. Bland annat stycken från Beethoven, Schubert, Chopin och Brahms.
Nu började även många amerikanska musiker spela för arbetarklassen i små pubar och barer och många afroamerikanska kompositörer började utveckla nya musikgenrer som baserades på pianot. Ett exempel på detta är jazz och senare har pianot även används i rocken av exempelvis Jerry Lee Lewis, Elton John och Billy Joel.
En som har ägnat sig mer åt den klassiska musiken är den före detta Skelleftebon Niklas Sivelöv. Han är i dag en av Nordens ledande pianister och professor vid Det Konglige Danske Musikkonservatorum i Köpenhamn sedan 2007. Som förste svensk fick han år 2009 plats i Hall of Fame för pianister, Steinways Artist Room i Hamburg.
”Det är lite historiskt, jag blev faktiskt lite chockad när jag fick beskedet. Jag hoppas att jag får hänga bredvid Rubinstein, men den platsen är nog redan upptagen”, sa han då i en intervju med Norran.