Med ett dovt muller drar motorn igång och sakta börjar brandbilen rulla ut från det mörkgrå garaget i Kalvträsk.
– Den här har inte gått många mil trots att den är över tjugo år gammal, säger Kurt-Lennart Malmin som sitter bakom ratten.
– Den körde runt inne på Rönnskär innan, säger han samtidigt som han kollar närmare på mätaren och konstaterar att den gått totalt 3 540 mil.
Först på plats
Kurt-Lennart Malmin är en av de femton personer som är med i Kalvträsk brandvärn, ett räddningsvärn som består av personer som själva valt att vara med för att rycka ut vid nödsituationer. En räddningsstyrka som är väldigt viktig i Kalvträsk och närliggande byar konstaterar Anders Bäckman som också är med i brandvärnet.
– Ett hus hinner brinna upp innan brandkåren från Skellefteå eller Norsjö hinner hit. Dessutom så kan vi alla småvägar här. Så om det sker en olycka så vet vi vilken väg man ska ta för att ta sig dit, det är svårt att veta om man inte kommer härifrån, säger Kurt-Lennart Malmin.
Sista brandvärnet
Det var för ungefär 30 år sedan som räddningstjänsten i Skellefteå beslutade att det var nödvändigt med ett brandvärn i Kalvträskområdet, som är det enda brandvärnet som finns kvar i Skellefteå kommun.
Alla som har valts ut till brandvärnet har genomgått en utbildning för att hantera olika situationer. Sker en olycka eller om ett alarm om en brand går ut får alla som är med i brandvärnet ett sms om vad och var någonting har hänt. De som kan och är i Kalvträsk åker då direkt till den anvisade platsen för att hjälpa till.
– Vi får stöd från Norsjö så fort de har kommit på plats. Men oftast så har vi hunnit släcka branden innan de hunnit hit, säger Kurt-Lennart Malmin.
Bärplockare
Antalet utryckningar varierar och kan vara alltifrån inga till tio stycken på ett år. Enligt Kurt-Lennart Malmin var det vanligt med skogsbränder i området för bara några år sedan.
– Det var bärplockarna som tände eldar för att göra sig mat. De visste inte att det var så torr mark, så därför började det brinna. Jag minns särskilt en brand som var för 4-5 år sedan. Då stod vi i tre dagar och pumpade vatten från den här bilen, säger Kurt-Lennart Malmin.
Första gången
Men även trafikolyckor sker. För Anders Bäckman, som varit med i brandvärnet i två år, så var det just det som han fick ryka ut på första gången.
– Det var ett tidningsbud som vält i Brattberg. Det var en lite för krokig väg och han fick sladd på gruset. Jag minns hur jag kikade in i bilen och killen såg lite chockad ut, men var inte skadad annars. Sedan hjälptes vi åt med att få ut honom, säger Anders Bäckman.
Att vara först på plats vid en olycka innebär att de kan få se både det ena och det andra.
– Jag är inte orolig för att det. Jag har jobbat på sjukhuset som medicinsktekniker i 30 år och fått se det mesta där. De andra som är med ut är tränade och förberedda på det också, så det är inga problem, säger Anders Bäckman.
– Jag bor här och jag vill kunna hjälpa till när det behövs, säger han.
Bra samarbete
Till en början vill brandbilen inte starta, men efter ett tag får Kurt-Lennart Malmin igång brandbilen igen och backar sakta in i garaget.
– Vi har fått den från räddningstjänsten i Skellefteå. De är jättebra att arbeta med. Gör vi det vi ska, så gör de det de ska och det funkar otroligt bra, säger han innan han stänger igen garaget och låser.
Jag minns särskilt en brand som var för 4-5 år sedan. Då stod vi i tre dagar och pumpade vatten från den här bilen.