Foto: Lars Andersson.
Det har gått ungefär 30 år sedan han och hustrun Gulli-Ann Lundström köpte sin första skogsfastighet. Sedan dess har det blivit fler. Nu har de knappt 1200 hektar skogsmark.
– Men vi har bara köpt i närområdet. Alla mark ligger inom tolv kilometer från huset, berättar Peter som tilldelades Tallkvisten 2016 i augusti.
Viktigt med närhet
För han och hustrun är närheten viktig. De är glada att alla barnen bor kvar inom fem kilometer. Peter är själv från Björksele. Gulli-Ann kommer från en Malåby och bägge har haft skogen med sig hemifrån.
– Barnen och barnbarnen kan snabbt komma hit om de vill och vi alla kan hjälpas åt, säger Gulli-Ann.
Peter var som tonåring också med och flottade på Vindelälven som rinner förbi en bit bort.
På en fastighet, i direkt anslutning till älven, har paret 13 tackor.
– Vi använder dem för att hålla uppe mark på en udde. Den är för fin för att växa in, säger Gulli-Ann och Peter fortsätter:
– Sedan ger de en del kött också.
Japansk skog…
Peter arbetar åt Sveaskog, tidigare Domänverket.
Genom åren har det blivit en hel del skogsupplevelser både privat och i yrket. En handlar om en japan som hade en traineetjänst på Setra och som fick plantera i Kristineberg.
– Det var tio år sedan. Sedan har han varit hit var och vartannat år och tittat. Nu når trädet över skallen på oss. På Google Maps kallar han området ”The Japanese Forest”. Det finns ett kinesiskt talessätt: Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves.
– Då han inte är här brukar vi ta kort på tallen och skicka till honom, skrattar Peter.
Två världar
Den mark familjen ägt länge sker mest gallring på. Däremot har Peter slutavverkat då och då det blivit inköp av en ny fastighet.
Trots att han jobbar med skogen och även har den privat som fritidssysselsättningen flyter det inte samman.
– Det är två helt olika saker. På jobbet har det med tiden blivit allt mer administration. Och även om man är ute och gallrar på bägge ställen så är det inte samma sak. Jag upplever det inte på det sättet. Då jag är på jobbet är det produktion. Då jag själv är ute i min egen skog kan jag stanna av och filosofera och fantisera om saker som sedan kanske aldrig blir av.
Foto: Lars Andersson.