Allt vanligare syn. Denna typ av gerillakonst börjar bli allt vanligare. Men är det konst eller skadegörelse?
Det första kända graffitiverket gjordes i Philadelphia redan under slutet av 1960-talet. Stilen spred sig därefter snabbt och under mitten av 1970-talet var graffitin stor och genomfördes främst under jord i tunnelbanestationer och på tågen. Tack vare namn som Jean-Michel Basquiat, Keith Haring och Futura 2000 flyttade graffitin från gatan till gallerier i början av 1980-talet. Vid ungefär samma tidpunkt gjorde konstformen sitt intåg i Sverige. Graffitin, eller gatukonsten, genomförs i dag i flera olika uttryck och är ett vida spritt fenomen världen över. Men debatten om huruvida det handlar om skadegörelse eller konst verkar aldrig avta.
I Göteborg har park- och naturnämnden infört en ny vägledning för gatukonst. Genom den ska fastighetsägare, markförvaltare och konstnärer lättare kunna skriva ett avtal. Utgångspunkten är att initiativtagaren till konstverket skickar in en projektplan, beskrivning av själva utförandet, finansieringsplan och en skiss på motivet i samband med ansökan. Om det godkänns av nämnden får samtliga inblandade lättare att skriva ett avtal om vad som gäller. Tanken är att det nya arbetssättet ska underlätta för de som beställer gatukonst och konstnären själv, men även minska på den obeställda gatukonsten. Det är dock inte alla som uppskattar det nya och mer utförliga sättet att genomföra gatukonst på. Viktor Byhr, gatukonstnär och vd för galleriet Urban Artroom, sade till Direktpress.se när förlaget genomfördes, att Göteborg stad inte riktigt har förstått hur gatukonstnärer jobbar.
– Metoden kan inte appliceras på ett konstnärligt tänkande. Hela det kreativa är exkluderat och jag tror hela processen är lite för komplicerad. Graffiti är en väldigt spontan konstform. Man känner kanske inte att man vill mejla in tio formulär innan man börjar.
Vad som är konst eller ej är ju dock alltid upp till betraktaren att bestämma. Sedan den nya vägledningen infördes i Göteborg har gränsen dragits utifrån om gatukonsten har tillstånd. Saknas tillstånd klassas konsten istället som skadegörelse och tas bort.
Trots blygsamma steg att göra gatukonsten till en del av den offentliga utsmyckningen och mer kontrollerad följs den fortfarande av många debatter och tvister. Stockholm stad har vid ett flertal tillfällen stått i rampljuset på grund av sitt sätt att motarbeta gatukonst. Inför att staden blev europeisk kulturhuvudstad 1998 bestämdes det att Stockholm skulle bli Europas renaste stad. I det projektet ingick målet att rensa staden från all graffiti. 2006 beslutade kommunfullmäktige att skärpa förhållningssättet ännu mer genom att bland annat införa en nolltolerans mot graffiti samt att aldrig delta i ett uppmuntra ett utövande. Effekterna har sedan dess fått två uppmärksammade fall. Det första var 2009 när Stadsmuseets gatukonstvandring stoppades helt. En guidad tur som tidigare varit nära att stoppas men istället fått restriktioner om att inte visa gatukonst av "graffitiestetik" då det påstods kunna inspirera potentiella gatukonstnärer. Det hela slutade med att ledaren för vandringen, Tobias Barenthin Lindblad, JK-anmälde Stockholm stad med en begäran att pröva stadens klotterpolicy för att se om den strider mot yttrandefrihetslagen. Vandringsledarens anmälan resulterade med en uppsägning från museet men det dröjde inte länge innan han återupptog gatukonstvandringarna i ny regi.
Stockholm stad har dock inte övergett sin hårda policy mot gatukonsten. 2011 stoppade staden marknadsföringen av Riktsteaterns event "Art of the streets", som utgår från att belysa graffitin med hjälp av inbjudna gäster, workshops och föreläsningar. De som besökt eventet har även fått testa att måla på en så kallad öppen vägg. Projektet uppskattades dock inte av stadens politiker och tjänstemän som beslutade att stoppa marknadsföringen helt och hållet. Även året därefter stoppades annonseringen av "Art of the streets" då Trafikkontoret inte ville handlägga frågan.
I februari i år meddelade Justitieombudsmannen att beslutet var felaktigt och att Stockholm stad inte längre kan hänvisa till dess nolltolerans mot klotter utan att beslutet är osakligt. Därför kan staden inte längre neka tillstånd utan att strida mot grundlagen.
Trots Göteborg stads förhållningssätt till att definiera vad som är gatukonst eller ej är det inte riktigt så lätt. Att dra gränsen mellan det tillåtna eller otillåtna räcker inte. Ett exempel på det är helgens händelse i Malmö då ett saneringsföretag misstog Eons beställda gatukonstverk för klotter och tvättade helt enkelt bort det.
I rampljuset. Riksteaterns projekt "Art of the streets" blev uppmärksammat när Stockholm stad förbjöd dess marknadsföring. Det har dock inte hindrat eventet som även hunnit turnera genom Sverige och bland annat besökt Skellefteå.
Guidar i gatukonst. Tobias Barenthin Lindblad håller i de gatukonstvandringar som Stockholm stad och Stadsmuseet drog in. Numera arrangerar han vandringarna i ny regi.
Vanlig syn. Graffiti på offentliga platser är en vanlig syn världen över.