Bloggen tog sig söderut under tisdagskvällen för att bevittna Gamla Stans viktiga möte med Rig på bortaplan.
Om det var väl värt stressen till Umeå och utebliven middag?
Nej.
Verkligen inte.
Inte på något sätt.
Eller förvisso, McDonalds efter matchen var inte helt fel.
Men men.
Gamla Stan spelade långt ifrån på den nivå som de borde spela på och överlag var det en genomdålig insats.
Skelleftelaget sumpade chanser, slarvade i passningsspelet och tog inte hemåtjobbet.
De spelade en innebandy så långt ifrån vad de står för.
Glöden och kollektivet, som har varit signifikativt för Gamla Stan fanns inte där och den där ”JAS-känslan” som de utstrålade under försäsongen fanns absolut inte där.
Och den har egentligen aldrig riktigt varit närvarande sedan seriespelet tog vid.
Matchen igår var ett praktexempel på att Gamla Stan har varit lite för ömma i sitt spel.
De vann knappt en enda duell under hela matchen – och då mötte de faktiskt ett juniorlag som de ska vara starkare än rent kroppsligt.
Sedan gick de aldrig in där det tar ont och tog avslut.
Det gjorde det omöjligt för dem att vinna matchen och det har stoppat dem tidigare under säsongen också.
Nu ska vi dock inte förringa Rig-killarnas insats. Sättet de spelar man-man på i 60 minuter är imponerade och sättet de får ut sin innebandy förtjänar beröm.
Rig var riktigt bra samtidigt som Gamla Stan var riktigt dåliga.
Det var ett bottennapp inte värt entrépengen på 20 kronor.
Nu ska vi dock inte måla allt för stort fan på väggen, för ännu är det inte över för Gamla Stan som fortfarande har chans att nå kvalspel till allsvenskan.
Vägen dit blev betydligt krokigare på grund av gårdagens resultat, men en seger på fredag mot IBF – som är en riktigt måste-match, och Gamla Stan har fortsatt hugg på topp-4.
Förlust däremot? Ja, då får de se upp ifall de vill behålla Skellefteå IBK bakom dem i tabellen även när serien är över.