Ekonomi? ”Totalkostnaden måste bli lägre då patienten får färre biverkningar, både fysiskt och psykiskt”, menar Elisabeth Alraek Kågström.
Elisabeth hade myom, muskelknutar i livmodern, som är en godartad tumör. Det gav kraftiga smärtor och rikliga blödningar vid mensen som tog allt fler dagar i anspråk.
År 2009 var besvären så kraftiga att hon kontaktade gynkliniken i Skellefteå. Myomet visade sig vara lika stort som ett barnhuvud och gick att se även utanpå som en bulle längst ned på magen.
Elisabeth fick tid för en operation, en så kallad hysterektomi där hela livmodern tas bort. Men det kändes inte rätt.
– En operation tilltalade inte alls. Att få ett ärr, att göra själva ingreppet, att hamna i klimakteriet och inte ha valet om man vill ha fler barn eller inte – nej det kändes inte bra.
Så hon började googla. Hon fann en behandlingsmetod som kallas embolisering. Det innebär att man går in med en kateter genom ett hål i ljumsken och täpper till kärlen som går till myomet. Då minskar det på grund av ”näringsbrist”. Hon kontaktade en rad olika landsting och läkare och fick veta mer. Men i Skellefteå mötte hon motstånd.
– Det var faktiskt en kamp. För det första fick jag inte ens veta att alternativet fanns. Det är därför jag kontaktar Norran – så att fler ska få veta. Jag tycker det är hemskt att vi kvinnor inte får veta det. Nu har jag visserligen två barn men det finns dem som inte har det.
Hon berättar att gynpersonalen menade att embolisering inte var en beprövad metod.
– Jaha, men om det inte är beprövat hur ska det då kunna bli det någon gång om vi inte provar det? Det är som moment 22.
Turligt nog för Elisabeth visade det sig att en röntgenläkare vid Norrlands universitetssjukhus, Ann Wigelius, hade gjort en sådan behandling tidigare. Eftersom det ska vara lika vård för alla så fick till slut Elisabeth en remiss till Umeå.
– Det gick väldigt smidigt. Jag fick en ryggmärgsbedövning och fick vara vaken och följa allt på en tv-skärm hela tiden. De sprutade in partiklar som bildade en plugg till myomet.
Sedan fick hon ha en morfinpump i ett dygn. Dagen efter ingreppet ville hon åka hem. Hon fick med sig citodon, ett kraftigt smärtstillande medel. Första natten hemma blev riktigt tuff med svåra smärtor. Det visade sig att Elisabeth förmodligen saknar ett enzym som ska göra så att citodonet verkar, vilket gjorde att hon i stort sett blev utan smärtlindring.
– Så det kan väl vara ett tips till andra som ska göra det, se till att er kropp svarar på citodon eller ligg kvar ett extra dygn, säger hon och ler.
Men sedan har tillfrisknandet gått bra. Efter tre månader brukar myomet ha minskat till sin halva storlek. I Elisabeths fall minskade det ännu mer – med 63 procent. Blödningarna avtog ganska snabbt. Efter ett år bedömer hon att hon hade helt normala blödningar.
Men fortfarande är emboliseringsmetoden okänd för de flesta kvinnor. Huvudspåret från gynpersonalen är ofta att livmodern ska bort. Något som Elisabeth ifrågasätter.
– Varför är det ett sådant motstånd? Är det en intressekonflikt mellan gynläkarna i Skellefteå och röntgenläkarna i Umeå? Eller är det kanske att det är kvinnor, det är liksom inte så noga? Kan det vara så illa?
För hon har svårt att tro att det handlar om ekonomi.
– Totalkostnaden måste bli lägre då patienten får färre biverkningar, både fysiskt och psykiskt.
Hon mår så dåligt varje gång hon hör om fall där kvinnor opererat bort hela livmodern, där komplikationer tillstött med blödningar efteråt och långa sjukskrivningar.
– Varför ska man plocka ut organ om det inte behövs?
Läs mer: Information från Danderyds sjukhus om myomembolisering (pdf)
Läs mer: Information från Danderyds sjukhus om hysterectomi (pdf)
Ett halvår. Det tog Elisabeth Alraek Kågström ett halvår med intensiva kontakter med andra landsting, juridiskt kunniga och återkommande frågor till gynkliniken i Skellefteå innan hon fick som hon ville.
Ingen ursäkt. ”Att de inte ens informerar är det jag tänker är det största ”maktmissbruket”. Att eventuellt skylla på att de inte vet är ingen ursäkt utan mer ett bevis på att de inte engagerar sig eller fortbildar sig. Så tänker jag” säger Elisabeth Alraek Kågström.