Ingen skugga över offret!
Och låt inte en tabbe avfärda en hel bok. Faktafelet lär få en del att avfärda boken – men den är fortfarande både läs- och tankvärd.
Nej, den cancersjuke mannen som inte fick någon sjukpenning ägde ingen bostadsrätt värd 12,5 miljoner. Han bodde i en hyreslägenhet!
Hanne Kjöller har missat i faktakollen och bett om ursäkt och säkert jublar en och annan, för det är bland annat just detta ”En halv sanning är också en lögn” handlar om. Dålig faktakoll. Slarv. Fast också och än allvarligare: utelämnande av fakta. Halva massmediala bilder hellre än hela, för att den fullständiga skulle göra storyn mindre svartvit.
Sabba bilden av Offret.
Någon gång har hon gjort mig besviken – som för sitt försvar av MMA – men på det hela taget är Hanne Kjöller, ledarskribent i Dagens Nyheter, ett salt i samhällsdebatten. Rak, redig och oförutsägbar. ”En halv sanning är också en lögn” stämmer till eftertanke för läsare i allmänhet, men framförallt för den massmediakår som boken ger anledning att rodna över den offer- och casejournalistik Hanne Kjöller skjuter in sig på.
Det handlar om ofullständighet. Ofta medveten ofullständighet.
Ett offer ska vara ett renodlat offer. Strunt i om offrets historia inte är hela historien. Strunt i att det elände offret beskriver kanske delvis är självförvållat. Eller strunt i att kolla. Offren. Fallen.
Skulle ju kunna spräcka storyn eller åtminstone göra den bra mycket sämre.
Och offer förutsätter förstås skurkar. Migrationsverket. Polisen. Försäkringskassan. Sjukvården. Myndigheter. Makthavare. Ibland är de bundna av sekretess (”kan inte uttala oss i det enskilda fallet”), ibland tycker de sig tala för medvetet döva öron. Som ett pådammat lokalt exempel uttryckte det: ”Det spelar ingen roll vad jag säger; de skriver det ändå inte”.
Det var förutbestämt, hävdade han. Han och hans eventuellt (men bara eventuellt) medskyldiga skulle vara rakt igenom skyldiga.
Hanne Kjöller nämner, inte oväntat, Janne Josefsson. Hannes Råstam. Men i de flesta exempel har journalistens namn lämnats därhän, vilket journalisterna ska vara tacksamma för.
Det är inte bara ”Uppdrag granskning”. Inte bara Expressen och Afronbladet. Det är ärevördiga Dagens Eko (fast inte lika ofta DN). Och (klirr i glashuset!) tacka tusan för att det förekommer även utanför Stockholm.
Och nu har även Hanne Kjöller gjort ett klavertramp och krälar i stoftet och mer än en lär låta tabben avfärda hela hennes bok.Men då gör de det alldeles för lätt för sig. ”En halv sanning är också en lögn” är fortfarande läs- och tänkvärd.
Möjligen beskriver den ett tidens tecken, men i vilket fall handlar den om dålig journalistik.
Och sådan ska vi akta oss för.
OLLE LUNDQVIST
