För tio månader sedan trodde alla att han, en 18-årig grabb från Svalbard, var död. Men i en rättegångssal ska han nu vittna mot den som skadat honom för livet.
Förövaren sitter bara två meter ifrån Viljar. Han heter Anders Behring Breivik; med i genomsnitt en avrättning i minuten utförde han sin självpåtagna mission mot det multikulturella samhälle som blev måltavla för hans egna alltmer växande misslyckanden.
Hur Viljar klarar situationen är ett av de få verkligt hoppfulla ögonblicken i Åsne Seierstads bok ”En av oss”. Drygt 520 sidor tjock, från ett utförligt avsnitt om Breiviks uppväxt – där en psykolog faktiskt mycket tidigt bedömde att han kunde komma att utveckla en psykopatologisk störning – till det sorgsna slutet, där precis varenda en som förekommit i dramat står som förlorare.
Rättvisan har segrat, som det brukar heta, men till ett ofantligt högt pris. Och inte blir det bättre av att det så tydligt framgår hur bombdådet och massakern kunde ha undvikits, eller åtminstone mildrats. Inte minst det norska polisväsendet måste tyvärr ha satt nordiskt rekord i virrig handlingsförlamning.
Den som börjar läsa boken kommer knappt att vilja lägga ifrån sig den. Samtidigt kanske önska att man aldrig hade börjat. Åtminstone tills dess Viljar gör sitt tappra framträdande i rätten, och ger alla – utom Breivik, som skamlöst också han försöker le - hopp om att livet är starkare än den onormala formen av död. I vilken förklädnad, och var, den nu än har råkat ta herraväldet.
STEFAN HOLMBERG