Det är en uppgiven Emma Johansson som svarar i telefonen.
– Allt känns så sorgligt, säger hon med en suck, och berättar om gårdagen.
– Jag och några vänner var inne i stan och drack några drinkar. Plötsligt började det ringa i allas telefoner. Då fick vi veta vad som hänt, berättar Emma.
Sedan fyra år tillbaka bor även Emmas syster Julia i den brittiska huvudstaden. Som tur var befann sig Julia hemma i lägenheten i sydöstra London när attacken ägde rum.
– Det var väldigt skönt att veta att hon var säker, inte var i närheten av platsen där attackerna ägt rum, säger Emma Johansson.
Det skulle dock dröja flera timmar innan systrarna återsåg varandra.
– För att ta sig hem till oss måste vi åka förbi platserna där attacken skett, och det gick ju inte. Tågen var inställda, nattbussen kom inte, gatorna var stängda så taxibilarna inte kunde passera. Men tillslut lyckades jag ta mig hem, säger Emma Johansson.
Dagen efter har hon ägnat åt att kolla så att alla, vänner och kollegor, är okej.
– I övrigt går det ju inte göra så mycket, säger Emma Johansson.
Hon berättar att de ofta pratat om hotbilden mot London inom familjen, kommit överens om att försöka leva så normalt som möjligt.
– Det känns som det legat i luften i många år, att något ska hända. Och efter attacken i vår har vi pratat mycket inom familjen. Vi vill inte vara rädda, men tyvärr ser det ju ut så lite överallt i världen idag. Men det går ju inte undvika att vara ute heller, så vi har kommit fram till att vi måste fortsätta leva våra liv ändå, trots rädslan, säger Emma Johansson.
