Foto: Sofie Abrahamsson.
Först tänker man ”Nä, hör på den där pipan alltså. Emil Sundberg är min absoluta favorit av de tre. Inte en sur ton tar han!” Och så blir det Anna Sundströms tur och man tänker ”Nä, hör på den pipan alltså. Anna är min absoluta favorit. Så är det!” Och så blir det Stefan Långdahls tur, och man tänker ”Nä, hör på den pipan alltså. Det är Stefan som är favoriten!” Och så fortsätter det. En hel timme.
Elviskvällen på Silvermuseet är ett samarbete mellan Arjeplogs kommun, Silvermuseet, ABF och Tone och Ingo. Ett liten, intim föreställning för hundra lyckligt lottade åskådare som lyckas få en plats.
För det blir fullsatt och folk får vända i dörren. Intresset för Elvis och hans musik verkar nästintill omättligt. Många är de ögon i publiken som tindrar. Fötter som trampar i takt, läppar som mimar. Och det är nästan som att dra på sig en känga som man vuxit ur – Anna Sundström, Stefan Långdahl och Emil Sundberg får det att skava något så kopiöst i sömmarna längst fram i tån när rösterna är för stora för ett rum som bara rymmer hundra personer.
Sulan vill nästan lossna när Emil Sundberg spexar lös i ett av sina nummer. Den här trion, för att fortsätta i skotermer, är som en cadillacröd stilettdröm som slagit in på julafton. Magisk.