OPERA. Problemet med norska sopranen Eli Kristin Hanssveens cd-debut ”Sempre libera” (efter en aria ur Verdis ”La Traviata”) är att det hon gör har så många redan gjort: Maria Callas, Joan Sutherland och Kirsten Flagstad (nu när vi är i Norge) med flera. Eli Kristin Hanssveen är alls inte dålig, långt därifrån, men på en cd där operaarior staplas på varandra är det omöjligt att inte jämföra henne med några av 1900-talets riktigt, riktigt stora, och på den nivån befinner hon sig inte. Men det är fortfarande bra, hon sjunger med härlig inlevelse, hennes höga C sitter klockrent, Operaorkestret under John Fiores ledning spelar inspirerat, precist. Det mesta är således okej, problemet är bara att det finns en uppsjö med sopraner som gör det ännu aningen bättre. Sedan kan man inte låta bli att fundera över tanken bakom texthäftet som på ena sidan låter Eli Kristin Hanssveen posera i helfigur. Otidsenligt minst sagt. Lawo Classics har ingen distribution i Sverige, men skivorna brukar finnas på Spotify.
MIKAEL BENGTSSON
