Inne i totohallen på Skelleftetravet står långa bord som är fyllda med elektronik, amatörradioprylar och tillbehör. En som åkt långväga för att sälja, köpa och träffa likasinnade är Svein Rabbelvåg från Ålesund i Norge.
– Jag har kört i femton timmar men det är det värt, säger han med ett leende.
Svein berättar att han började med amatörradio 1995 och sedan dess har intresset ökat.
– Jag har varit på många loppisar i Norge, Sverige, Danmark, Finland och Tyskland. Jag brukar lasta bilen full med prylar för att sälja men ofta köper jag lika mycket som jag säljer, skrattar han.
Kid Larsson, Luleå, berättar att många åker runt världen för att träffa vänner som de skaffat sig genom att kommunicera med amatörradio.
– Beroende på vilken tid på dygnet och på vilken frekvens man ligger på så kan man nå andra sändareamatörer runt om i världen, förklarar han.
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Gränslös hobby
Enligt föreningen Sveriges sändareamatörer är amatörradion en hobby som utövas av 3 miljoner personer i världen varav cirka 11 000 finns i Sverige. Göran Larsson, Överkalix, berättar att amatörradio är en hobby med olika inriktningar.
– Många gillar det tekniska och att själv konstruera och bygga. Det är socialt och vi både hjälper och lär av varandra. Idag har vi kontakt med folk över hela världen via internet men detta fanns redan på 1920-talet inom amatörradio, säger han.
För att bli radioamatör krävs ett certifikat. Provförrättarna i Norr- och Västerbotten, Olof Lööf och Bo Nilsson berättar att det gäller att kunna reglementen, trafikmetoder, teknik och elsäkerhet.
– Alla måste bli godkända på två olika prov. Därefter kan man ansöka om certifikat med anropssignal, säger Bo Nilsson.
Stort intresse
Vid ett av borden står Lisbeth Wizelius och Kjell Bergqvist och tittar på radioprylar som Stefan Hedenström har med sig. Kjell och Stefan pratar på och intresset för amatörradio verkar stort. Lisbeth berättar att Kjell hållit på med amatörradio i cirka 60 år.
– Man ska inte vara ljudkänslig för huset fylls av brus från radiovågor och telegrafi signaler. Det är ändå kul att Kjell har ett intresse för då kan jag ägna mig åt mina intressen och veta att han inte har tråkigt, säger hon glatt.
Alla måste bli godkända på två olika prov. Därefter kan man ansöka om certifikat med anropssignal.