Ekonomisk. För att hålla nere omkostnaderna blandar Henrik Markström sitt eget foder.
Ofta går jordbruksyrket i arv från förälder till barn, men varken Linda Abrahamssons eller Henrik Markströms föräldrar arbetade inom jordbruket. Ändå väcktes bådas intresse för jordbruket redan som barn.
– Det här är mitt största intresse och det finns verkligen inget annat som jag hellre vill göra, säger Linda Abrahamsson.
Intresset för att bli bonde väcktes för Henriks del hemma på hans farmor och farfars mjölkgård. För Lindas del var det en bondgård i byn där hon växte upp.
– Sedan jag var åtta år har jag vetat vad jag vill göra, säger Linda.
Men när det inte finns en gård att ärva är det lite knepigare att hitta en gård att köpa. Och för barnens skull vill de heller inte flytta och lämna länet.
– Mycket beror på att lantbrukskåren är äldre och bara för att en bonde når pensionsålder så väljer de inte att sluta eller genomföra ett generationsskifte, säger Henrik Markström.
Sedan två år tillbaka arrenderar paret i stället en mjölkgård i Bjurån, där de äger kor och maskinparken själva.
– Man kan se det som om att man hyr en lägenhet. Vi har tagit med oss egna möbler och husgeråd, säger Henrik Markström.
Deras besättning består av 74 djur, varav 35 är mjölkor.
– Filippa är den finaste ko jag känner. Hon är jättelugn, berättar Lindas son Samuel, sex år, som ofta följer med ut på gården och leker när Linda och Henrik jobbar.
Ofta försöker Linda hinna med så mycket som möjligt medan deras son Erik, som är åtta månader, tar sig en tupplur ute i vagnen.
Det är ett pussel att få ihop tillvaron. När Linda inte är föräldraledig arbetar hon 80 procent på en annan gård. Det var även på den gården som paret träffades för fem år sedan när Henrik också arbetade där.
Hur ser ni på att sysselsättningen har gått ner inom jordbruket?
– Det är klart att jag ibland funderar på vad vi egentligen håller på med, säger Linda.
– Men jag trivs med arbetet. Det är frihet under ansvar och arbetet är väldigt omväxlande, fyller Henrik i.
Paret har olika intressen inom jordbruket, vilket gör att de också kompletterar varandra på gården. Linda är intresserad av själva mjölkproduktionen och avel, medan Henrik tycker om själva odlingsprocessen.
– Det är roligt att se att det som man kämpar med på våren blir något under sommaren, säger Henrik.
Båda ser bara fördelar med att båda brinner för jordbruksyrket.
– Det hade varit svårt att leva tillsammans om jag inte var ett dugg intresserad eftersom Henrik aldrig är inne utan jobbar jämnt, säger Linda.
– Och ska jag vara helt ärlig så får man även en snäv bekantskapskrets, säger Henrik och skrattar.
Det blir lättast att umgås med likasinnade där middagar kan börja klockan åtta på kvällen och går hem klockan elva på kvällen för att de måste upp och mjölka dagen efter.
Drömmen om en egen gård innebär också att de får en möjlighet att utveckla sitt företag. Linda och Henrik skulle kunna tänka sig mellan 70 till 100 mjölkor som mjölkas i en mjölkgrop. Men så länge de hyr går det inte att investera för att exempelvis få en större djurbesättning.
Henrik tror inte att en större gård innebär en bättre lönsamhet.
– Jag tror inte man måste vara stor inom jordbruket, säger Henrik och fortsätter:
– Skuldsättningen blir större ju större jordbruk man har och är man mindre har man också mindre skulder.
För att båda ska kunna livnära sig på gården kan de även tänka sig att under vinterhalvåret bedriva lite andra verksamheter som exempelvis snöröjning. Och även om livet som bonde ofta innebär en ansträngd ekonomi så finns det andra värden som paret väger in i sin dröm.
– Även om man lägger ner mycket tid i det man gör värderar jag den fria tiden, säger Linda.
Intresse. Traktorer var det som fångade Henriks intresse för jordbruk som barn. I dag är det själva växtodlingen.
”Jag är intresserad av avel och kons släkt och sedan se hur avkomman har blivit”, säger Linda.
Framtiden. När de får en egen gård vill paret utöka djurbesättningen till mellan 70 och 100 mjölkkor.
Familjeföretag. Familjen består Linda, Henrik och barnen Oskar, 9 år, Samuel, 6 år och Erik som är 8 månader gammal.
Om yrket. ”Man blir aldrig fullärd. Ingen ko är den andra lik”, säger Linda Abrahamsson.