Det är öde och alldeles stilla i mikrobryggeriet. Jästankarna är tomma och nu är bryggeriets, South Side Brewing Comapany, framtid osäker.
– Jag kan inte brygga längre. Just nu känns det väldigt tungt, säger ägaren Tommy Eriksson.
För två år sedan förverkligade han drömmen om ett eget bryggeri, en dröm som nu kan vara över. Under en downhillfärd nedför Bygdsiljumbacken tappade han kontrollen för ett ögonblick. I en velodromkurva körde han över kanten.
– Jag flög över styret och kraschade rakt in ett träd med huvudet före. Det kändes som att jag blev tre centimeter kortare. Lyckligtvis bröt jag inte nacken för då skulle jag inte stå här, säger han.
Resultatet av olyckan blev tre spräckta ryggkotor. I dag kan han bara stå eller ligga. Tack vare morfinet så kan han uthärda smärtan. Han slapp operation och kommer troligtvis bli helt återställd, men det kommer att ta ett halvår innan han är tillbaka i jobb igen.
– Jag har ungefär 5 000 liter öl i lagret, men det räcker inte mer än några veckor.
Oavsett om Tommy Eriksson brygger eller inte så har han kostnader för bryggeriet. När ölen är slut, då tar även inkomsterna slut.
– Jag har inga försäkringar. Om jag inte får in en kompanjon eller köpare som vill ta över hela verksamheten så ser det mörkt ut.
Även om han skulle klara det kommande halvåret utan hjälp så skulle den långa frånvaron från marknaden innebära svårigheter.
– Det blir som att börja om från början igen. Då måste jag än en gång gå runt till restaurangerna och sälja in mitt öl igen.
I två år har han haft produktion i bryggeriet. 2015 bryggde han 40 000 liter öl och i år var det tänkt att han skulle öka och komma upp till 50 000 liter.
– Men nu kommer det inte att bli så, säger han och tittar runt i det tysta bryggeriet.
Drömmen var inte bara att brygga bra öl utan också få svenskarna att acceptera burken som förpackning. En förpackning som är vida överlägsen glasflaskan, enligt Tommy. Planen var att alla hans ölsorter skulle buteljeras i burk.
– Jag har varit stenhård för jag vet att burken är bättre för både ölen och miljön, säger han.
Nu kan drömmen om bryggeriet vara över.
– Det känns inte bra, men det finns annat i livet. Jag har planer, mer vill jag inte säga, säger Tommy Eriksson och ler lite hemlighetsfullt.