Anna Nordlander ”Kung Heimer och Aslög”, olja. Gåva från MANS Vänner 1993.
Hösten 1987 bildades Föreningen Kvinnokonstcentrum – Anna Nordlander. Året innan började kulturnämnden utreda förutsättningarna för ett kvinnokonstcentrum i Skellefteå. 1995, när kulturminister Margot Wallström invigde Museum Anna Nordlander (MAN), bytte föreningen namn till Museum Anna Nordlanders Vänner.
Föreningens första ordförande var Karin Åström. Verksamheten inriktades tidigt på föreläsningar, studieresor, studiecirklar och medlemsvärvning. 1991 inleddes ett samarbete med Uppsala, senare Umeå universitet, kring distansundervisning i ämnet ”Kvinnor och Konst”.
Några år innan vänföreningens tillkomst startade sökandet efter en brevväxling mellan Anna Nordlander och konstnärsvännen Kerstin Cardon. 2014, efter trettio år, återfanns den ena delen. Fyrtiofem brev från Anna till Kerstin. Brev som nu finns i Finlands Nationalgalleris arkiv i Helsingfors. Brev som fördjupar kunskapen om den konstnär som gett sitt namn till Museum Anna Nordlander.
Tuija Lindström, från serien ”Kvinnor vid Tjursjön”, foto. Gåva från MANs Vänner 2003.
Allt har sin tid. Efter trettioett aktiva år lägger vänföreningen ner. Medlemsantalet var som högst 2003 med 273 medlemmar. Problemen är de samma som för många föreningar. Sjunkande medlemsantal. Svårigheter att få ihop en styrelse. Troligen tillkommer – vilket egentligen borde vara en sporre - att många känner att museet nu är på plats. MAN ingår ju som en av fyra verksamheter i det planerade kulturhuset.
1993 införde årsmötet en tilläggsparagraf i stadgarna: ”Skulle föreningen frivilligt eller tvunget upplösas ska föreningens samtliga tillgångar tillfalla Museum Anna Nordlander i Skellefteå.” Ett framsynt och klokt beslut av en förening, som då var på stark tillväxt både vad gäller verksamhet och medlemsantal. ”Samtliga tillgångar” visade sig bli en rejäl summa. 295 000 kronor. Hur kan en ideell förening åstadkomma ett sådant resultat? Svaret är gåvor, donationer och framför allt överskott från tjugofem års lottförsäljning. Efter hand placerades pengarna på ett donationskonto. Ett konto, som använts för att stödja MANs verksamhet. Som till exempel 2008 då 16 000 kronor överlämnades för att digitalisera delar av konstsamlingen. Vid de två årsmöten, som hållits under våren - ordinarie och extrainkallat – beslöt man att upplösa föreningen och överlämna tillgångarna till MAN.
Föreningen ställer inga motkrav, men önskar att summan används för inköp av en digital kopia av samtliga brev. Plus till en kommenterad utgåva av breven.
1987 – 2018. Karin Åström och Lena Granskär, tretton ordförande däremellan, kassörer, styrelseledamöter och föreningsmedlemmar från Norrbotten till Skåne, från Tyskland till USA, har gjort ett gediget arbete. Tack vare deras ideella insats kan vi snart ta del av Anna Nordlanders egna ord om en konstnärs vardag. Goda stunder och svåra.
”Endast en gång har jag målat litet aqvarell – det är märkvärdigt hvad det går trögt när man är alldeles ensam och ingen finns som har intresse för den saken.”