Hon är styrelseledamot i föreningen och har varit med från start, liksom kassören Madelene Tuoma. De båda säger att Djurskyddet Skellefteå arbetat oerhört mycket i förebyggande syfte genom åren. Det blir färre och färre samtal om lösspringande katter och båda tror att deras arbete burit frukt. När det gäller katter är den röda tråd egentligen två:
- Id-märkning med chip.
- Kastrering.
– Det skulle vara bra om det var krav på id-märkning av alla katter, säger Nicolina Vaneryd och tillägger att de katter som hamnar hos föreningen, där ingen ägare kan lokaliseras, kastreras och id-märks.
– Alla som har katt, bör chipmärka den. Har den en id-märkning är det lätt att hitta ägaren om katten är på villovägar, säger Nicolina Vanderyd och Madelene Tuoma nickar instämmande.
Lokalföreningens Facebooksida har blivit succé och har i dag drygt 4 500 följare. Det kan också vara en anledning till färre telefonsamtal. På sidan lägger privatpersoner upp bilder på bortsprungna och upphittade katter. Ganska ofta lokaliseras ägare och/eller personer som vill ta hand om en herrelös katt.
– Vår Facebooksida är en av Djurskyddet Sveriges lokalföreningar som har flest följare, säger Madelene Tuoma.
Skellefte-föreningens rutiner kring upphittade katter är tydliga och främjar djuren.
– När vi tar hand om dräktiga katthonor så aborteras kattungarna. Vi brukar säga: ”Hellre ofödd, än oönskad”. Vissa tycker det är grymt men vi gör det för att höja kattens status, säger Nicolina Vaneryd.
Klassas som hittegods
Samarbetet med polisen fungerar också mycket bra.
– Upphittade katter faller under hittegodslagen och ska därför alltid lämnas till polisen i första hand. Många verkar tro att polisen avlivar katter, men det har aldrig skett såvitt vi vet, säger Nicolina Vanderyd.
När en upphittad katt lämnas till polisen hämtas den av Djurskyddet dagen efter. Förhoppningen är att ägaren ska dyka upp innan den slussas vidare till någon av Djurskyddets fodervärdar. Är katten hemlös, sker kastrering och id-märkning.
Vad hände med kattungarna på lastpallen?
Kattungarna var bara fem veckor gamla när de hittades på Plastex ute på Degerbyn den där höstdagen. Lastbilen kom från Vilhelmina och lastpallen de satt i ända från Halmstad.
– De var väldigt smutsiga och hungriga, säger Madelene Tuoma.
I båda fallen gick det bra. Båda fick nya hem, den ena i Skelleftehamn och den andra i Bureå, (se artikel intill). Och enligt Djurskyddet Skellefteå verkar katter i Skellefteområdet fått högre värde de senaste åren.
– Men det är fortfarande lång väg att gå, säger Nicolina Vaneryd.
Att id-märka en katt med chip är i första hand ägarens ansvar.
”Vi såg en svart panter som hette Kipp”