Barndomen präglar våra liv. Den som dessutom är adopterad är i en speciell situation. I Erik Valeurs ”Det sjunde barnet” berättas det hur omvälvande det kan vara att få den informationen.
I centrum för det thrillerliknande dramat är ett spädbarnshem utanför Köpenhamn. I början av 1960-talet finns där sju små barn som alla ska adopteras bort. De ligger i ett speciellt rum där väggarna dekorerats med 2 973 blå målade elefanter. Ryktet säger att här hamnade barn till kända personer som haft opassande förbindelser och värnar om sitt rykte.
En flicka har blivit kvar på hemmet på grund av sitt grava handikapp och är framförallt den som berättar sin historia. Ett anonymt brev har anlänt till några av barnen, här antyds att något mystiskt en gång hänt på hemmet. Bland de berörda finns journalister, politiker och en astronom. En härva av uppgörelser sätts igång och något riktigt skumt kommer upp till ytan.
Märkliga dödsfall, äregirighet, politisk maktkamp och svek kantar sökandet av ett speciellt barns öde. Först efter 400 av de 720 sidorna rycks jag med i de gripande skildringarna, innan dess har jag haft fullt sjå att hålla isär alla inblandade och deras anhöriga.
Erik Valeurs dramatiska debutroman har fått flera priser i Danmark. Själv tycker jag den trots sina kvaliteter är för pratig, därav sidantalet, författaren har sugit ut varje möjlig vändning i den delikata historien.
INGER LUNDQVIST