David Lindgren programledde Melodifestivalen, First Aid Kit spelade i Skellefteå och före detta Norsjöbon Linnea Axelsson fick Augustpriset. Det och mycket mer hände under 2018.
Den är här nu, årets allra sista dag. Bara timmar återstår av 2018, och årssammanfattningarna har upptagit spaltmeter, tv-tid och samtalsämnen. Hur var de här 365 dagarna? Vad utmärkte just det här året? Vad kommer vi minnas? Vad vill vi inte minnas? Svaren är många och varierande, men det är dags att krympa perspektivet. Bort från globala resonemang och nationella händelser för att landa här, längs gågatan i Skellefteå, riksväg 95 och bland de kulturuttryck som genomsyrar vår lokala verklighet. Vad gjorde kulturen för avtryck på oss? Och hur såg vår kultur ut?
Rita Ora på Stadsfesten 2018.
2017 var året då kulturdebatten brann, med en låga klarare än vanligt. I september meddelades det att Västerbottensteaterns storsatsning "Röst" skulle läggas ner, bara några dagar innan premiär. Frågorna från publiken var många, och innanför teaterns väggar fanns en ensemble i sorg. Bara några månader senare, i november förra året, berättade Norran om hur kulturskolans instrumentundervisning inte längre fick bedrivas på lektionstid, något som ledde till stora protester.
2018 inleddes med samma eld. 31 januari arrangerade Norran en livesänd debatt om förändringarna på kulturskolan. Medverkade gjorde representanter från kommunen, lärare på kulturskolan och Christer Wiklund, professor i musikpedagogik. I den nästintill fullsatta Anderstorpsaulan rymdes engagerade föräldrar och mycket frustration. Och frågan har fortsatt att glöda under hela 2018. I höst har de nya riktlinjerna implementeras, och Norran kommer följa utvecklingen. Hur ser situationen på kulturskolan egentligen ut, så här ett år efter beslut? Engagemanget kring musikens plats i skolan tar inte slut 2018, inte på långa vägar, utan följer oss in i 2019.
Det gångna året må ha varit mindre utav en kulturell storm än 2017, mer glöd än öppna lågor. Det är inte kulturdebatten som spelat huvudroll, utan istället kulturen i sig. 2018 har kantats av stora framgångar för litteratur och film sprungen ur Västerbotten, ett år där våra berättelser mer än vanligt sipprat ut över länsgränsen, vidare mot stora biografer och betydelsefulla priser.
Författaren Linnea Axelsson, vann Augustpriset för det 700-sidiga dikteposet "Ædnan".
Det började redan i januari. Mats Söderlunds dystopiska roman "Hotet" tog plats på bokhandelns hyllor, en berättelse som i stora delar utspelar sig i ett mörkt Skelleftehamn. I maj var det dags för väg 95 att kliva in i rampljuset, när före detta Skelleftebon Stina Jackson debuterade med kriminalromanen "Silvervägen". Berättelsen om Lelle som spenderar ljusa sommarnätter längs med norra Sveriges vägar i jakt på sin försvunna dotter fångade både läsare och litteraturkritiker. De melankoliska bilfärderna tog sig hela vägen från fiktiva orten Gilmmersträsk vidare till utmärkelsen Årets kriminalroman och är nu klar för utgivning i hela 20 länder. "'Silvervägen' har påbörjat en egen resa", som Stina Jackson själv har beskrivit det i en intervju med Norran.
Även Linnea Axelsson, bördig från Norsjö, gjorde stort avtryck med sitt samiska släktepos "Ædnan". Med ordknapp vers beskriver hon två samiska familjers verklighet under 1900-talet och framåt, en verklighet full av allt från tvångsförflyttningar till tvistemålet mellan Girjas sameby och staten. I november stod det klart att aktivisten Sandra, renskötaren Ristin, hennes son Nils och alla de de andra varsamt utmejslade porträtten i "Ædnan" belönats med ett Augustpris i skönlitteratur.
Ardalan Esmaili i "Charmören".
På filmduken dominerade Skellefteregissören Ted Kjellssons storslagna rymdäventyr "Ensamma i rymden" tillsammans med "Charmören", där före detta Skellefteborna Milad Alami och Ardalan Esmaili stod för regi och huvudroll. Båda historierna – Gladys och Keatons virvlande rymdfärd och Esmails desperata kamp för att slippa undan utvisninghot – föddes i Skellefteå för att sedan lovordas med svallande recensioner och fina publiksiffror.
Kultur som blickar bortom storstäder, som uppstår i Västerbottenssamhällen, Norrbottensbyar och längs med vägarna som binder dem samman överväldigar sällan kulturvärlden så som den faktiskt gjort i år. Kanske har något förändras, kanske är något på väg att förändras på riktigt. Må våra uttryck ta ännu mer plats under 2019.